Kategorier
STRANDSKYDD UPPHÄVS VÄSTRA BODARNA

Nytt möte om exploateringsplanen för Västra Bodarna

Natursköna Västra Bodarna invid sjön Mjörn, fyra kilometer sydost om Alingsås, med omkring 400 hushåll, står inför en omfattande markexploatering som kommer att sätta djupa spår i det lilla samhället för årtionden framöver.

Nya breda vägar, nya bostadsområden, nya bygglov i strandskyddszoner vid Mjörn och de mindre sjöarna Trollsjön och Furutjärn, och på äng och i skog.

På torsdag 18.30, i Utbildningens Hus i Alingsås, kommer ännu en gång politiker och tjänstemän att stå öga mot öga med skeptiska och oroliga kommuninvånare som ännu en gång vill ha konkreta svar på hur omfattande den kommande omvälvningen blir för folket i Västra Bodarna.

Men ännu finns inga svar, eftersom varken politiker, chefstjänstemän eller exploatörer lagt alla kort på bordet. Nu lugnas invånarna med att Västra Bodarnas utveckling skall ske med ”varsam förtätning”, och kommunens representanter har givit sig tolkningsföreträde när det gäller att bedöma vad detta betyder i skog och mark.

Efter det stormiga mötet i en överfylld liten sal på kommunkontoret i november 2011 – då kommunledningen lovade ytterligare ett informationsmöte – har en del siffror och vägdragningar ändrats.

Nya vägar – tätare trafik

Enligt en ny utredning, gjord av norska Nordconsults dotterbolag i Göteborg (länk nedan inkl kartor!), kommer ”drygt 55 av de nya bostäderna att byggas väster om järnvägen”.

http://www.alingsas.se/sites/default/files/komplettering_trafikutredning_vastra_bodarna_2013-02-25.pdf

”Det innebär att trafiken på Västra Bodarnavägen där den korsar järnvägen kan förväntas öka från ca 1000 fordon per dygn till ca 1 250 fordon per dygn. För att klara den trafikökningen behöver en planfri korsning ersätta dagens plankorsning.”

”En ny planskild korsning i nytt läge innebär att trafikmängderna i anslutning till denna korsning kommer att öka kraftigt. Med en vägtunnel under järnvägen i de norra delarna av samhället kommer Hummelvägen (måste väl vara Humlevägen,art förf anm) att förvandlas från en liten smal väg med mycket små trafikmängder till en huvudväg i Västra Bodarnas vägnät med ca 1 250 fordon per dygn eller ca 150 fordon under en maxtimme på en vardags morgon.”

”Öster om järnvägen planeras för 120 nya bostäder. Större delen av resorna till och från dessa nya bostäder kommer ske via Prostens väg vilket innebär att trafiken här kommer öka kraftigt. I den norra delen av vägen förväntas trafiken öka till ca 800 fordon per dygn. I söder kan viss del av trafiken ledas via järnvägsstationen om denna vägkoppling öppnas upp för biltrafik. Kapacitetsmässigt kommer Prostens väg klara denna trafikökning men de som bor längs vägen kommer uppleva att deras boendemiljö förändras.”

”Det är troligen enklare och billigare att ersätta dagens plankorsning med en ny planskild korsning i ett annat läge där man kan gå under järnvägen. I norr går järnvägen på en hög bank Här kan en ny vägkoppling naturligt ledas under järnvägen. ”

”Humlevägen bör breddas i samband med att den får en ny roll som huvudväg i Västra Bodarnas vägnät. Här kommer gå bussar i linjetrafik och här kommer sopbilar att köra regelbundet. Det kan vara rimligt att vägen får en sådan utformning att en buss och en sopbil eller två bussar har möjlighet att mötas.”

Det finns en djup skepsis hos befolkningen inför expansionsplanerna, som kommer att förändra det lilla samhällets karaktär.

Strandskyddet försvinner

I planförslagets huvudalternativ, som inte genomgått några konkreta förändringar under de år planen manglats i de kommunala byråkratierna i Alingsås och Göteborg,  föreslås ”utbyggnad inom strandskyddsområdet vid Mjörn inom områdena Mjörnviksholm, Friluftsskolan och Bergsjödal. Förslaget innebär förtätning i befintlig bebyggelse förutom ett område vid Friluftsskolan. Även de mindre sjöarna Trollsjön och Furutjärns strandskyddsområden berörs men marginellt.”

I riskzonen finns ”att förhållandena för djur- och växtliv försämras till exempel att äldre lövträd tas bort och markytan förändras”.

”Kulturvärden bevaras”

Men i samma andetag säger kommunledningens tjänstemän att ”Västra Bodarna har en särpräglad karaktär med höga kulturvärden, en värdefull landskapsbild, slingrande vägar och stenmurar. Bebyggelsen är gles och ligger mellan skogsklädda kullar. Västra Bodarnas utveckling ska utgå från den karaktär som orten har idag. En viktig del av karaktären är kontakten med Mjörn och det är viktigt att vattnet även fortsättningsvis både nås och ses. En värnad karaktär innebär att området fortsätter vara attraktivt för rekreation och att kulturvärden bevaras, vilket ger en socialt hållbar utveckling.”

 ”Varsam förtätning” oroar

Detta skall ske genom ”varsam förtätning och komplettering med nya områden…bebyggelsen ska samspela med en sammanhängande grönstruktur.”

För närvarande har exploatörerna, däribland den stora markägaren Göteborgs kommun, ett tålmodigt strupgrepp på byns omkring 400 hushåll. Men i kulisserna tycks samtliga partier, från moderater till socialdemokrater, stödja en omfattande byggboom i Västra Bodarna.

– Det råder inte några större motsättningarna mellan oss i den här frågan, förklarade Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Björn Leivik (M) och nämndens vice ordförande Bo Olsson vid det allmänna mötet i november 2011.

Socialdemokratisk kluvenhet

Men i den första remissomgången för drygt två år sedan hävdade Hemsjöbygdens socialdemokratiska föreningen – som då sades spegla den syn som Arbetarpartiet Socialdemokraterna i Alingsås hade centralt – att ”man måste absolut ha byggt färdigt både planfria gång- och bilförbindelser under eller över järnvägen innan man tillåter någon exploatering väster om järnvägen”.

Föreningen ansåg vidare att ”det är mycket bättre att göra en tunnel genom befintlig hög banvall längre norrut, nära gamla reningsverket” – något som också tycks prioriteras i Norconsults nya utredning.

Socialdemokraterna i Hemsjö ansåg också att man i planförslaget ”på ett omotiverat sätt gått in i den traditionella strandzonen, 300 meter från Mjörnstranden. Ingen nybyggnation eller förtätning bör ske i den delen av samhället. Friheten för kommunerna att få bryta mot de tidigare bestämmelserna om strandskydd, är ett förtroende från länsstyrelsen att hantera frågan själva och bryta mot den gamla regeln när det är ett starkt samhällsintresse av att göra det. Visa att ni svarar upp mot det förtroendet genom att hålla på 300- metersgränsen! Det är inget samhällsintresse i Alingsås kommun att exploatera mark nära Mjörn här, men det är ett samhällsintresse att den luftiga fina rekreationsmiljön bevaras”, med ”fin gammal ädellövskog nedåt sjösidan och fortfarande en del öppna ängar. Slingrande stenmurar följer vägar och skogskanter. Kommunen bör arbeta för att den karaktären bevaras för att det skall finnas sådant även för framtida generationer”.

Frågan är nu om dessa socialdemokratiska synpunkter håller ända fram till beslut i fullmäktige…

Moderata samlingspartiet, genom sin partiordförande Daniel Filipsson, ansåg att begreppet ”varierat bostadsutbud” är ”utmärkt” och att begreppet ”värnad karaktär” ger en ”defensiv målbild”, hellre då ”utvecklad särart”.

Partiet motsatte sig bebyggelse på ängen söder om Sommarro.

Miljöpartiet de gröna i Alingsås ansåg att tillväxtmålet i planen, vad gäller bostäder och invånare för Västra Bodarna, utgjorde ett ”problem för att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle”, och motsatte sig 225 nya bostäder.

”Människor är olika och vill bo på olika sätt i olika miljöer. I VB finns något unikt som vi kan utveckla. En kraftig förtätning och kraftig expansion gör att VB riskerar att förlora det unika i sin karaktär och mer kommer att likna andra bostadsområden som vi redan har gott om. Detta är ännu ett skäl till att begränsa utbyggnaden till ett betydligt lägre antal än 225 bostäder”, ansåg Miljöpartiet – och i Norconsults utredning verkar siffran ha justerats ned till cirka 175.

”På landet-känslan” är en viktig del av karaktären, ansåg partiet, med vägar som sträcker sig ut från stationen, och däremellan ”icke planerad naturmark, skog ängar, hagar och åkrar”.

Hur kommer husen att se ut?

Miljöpartiet är emot planerna på att bygga nya större sammanhängande bostadsområden ”som inte alls stämmer överens med karaktären i VB”, och efterlyste  noggrannare beskrivning av hushöjderna och en ministorlek på 1 500 kvm per avstyckad tomt.

Arrendatorsföreningen genom ordföranden Lars-Olof Ohlson föreslog återremittering till kommunkontoret och ville ha ett nytt förslag som på allvar ”utvecklar de unika värden som finns i området”.

”Bevara biologisk mångfald”

Susanna Andersson med omkring 30 underskrifter ansåg, anser, att ”lövskog och andra grönområden, åkermark och standnära områden bör skyddas av Alingsås kommun för att möjliggöra bevarande av biologiskt mångfald, ekosystemtjänster inklusive rekreation, och matproduktion”.

Istället för den föreslagna urbaniseringen föreslår hon och undertecknarna bland annat att ”åkermark i Västra Bodarna kan användas för närproducerad mat till Alingsås kommuns invånare”:

– Genom småskalig odling och djurbruk med bevarande av skogspartier och ängsmark vid sidan av odlingsytor kan vi behålla det öppna odlingslandskapet och med det den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster.

Susanna Andersson pekade på kluvenheten i kommunledningens miljöpolitik:

-Alingsås kommun lyfter (i sina uttalade miljömål, förf. anm.) fram de nationella miljömålen, bland andra, bevarande av levande skogar, lövskog, myllrande våtmarker, levande sjöar och vattendrag, i sin miljöplan. Västra Bodarna har sådana bevarandevärda områden.

”Lite försvinner varje år”

Arbetsgruppen ”Trollsjön” – med 17 boende kring Trollsjövägen – oroades över det stegvisa knaprandet på miljön av skogar, stenmurar, kulturlandskap, promenadstråk och öppna landskap:

– Redan nu har hus byggts på fina ängar, bergåsar sprängts bort och gamla ekar fällts. Lite försvinner varje år.

Framtidsplanen för Västra Bodarna går nu in på sista utredningsvarvet. Tempot stiger.

Redan fem dagar efter torsdagens möte i Utbildningens Hus, den 23 april, kommer Samhällskontoret att besluta om planförslaget. Tillsammans med en sammanställning av de synpunkter som partier, organisationer och invånare tidigare lämnat, kommer visionen om Västra Bodarnas framtid de närmaste åren att ställas ut till allmänheten. Under minst sex veckor ges då ytterligare en möjlighet att tycka till.

Därefter fattar Alingsås kommunfullmäktige sitt beslut, och markägare (Göteborg) och byggherrar kan göra sitt intåg på arenan.

Torsdagens möte i Utbildningens Hus äger rum i Sparbankssalen, med 100 sittplatser. Ute i Västra Bodarna går nu budkaveln mellan husen, och en anstormning liknande den i november 2011 är inte utesluten.

Jan Halldin

Kategorier
BERGSJÖDAL FRILUFTSSKOLAN JAN HALLDIN MOSSBERGS STIFTELSE STRANDSKYDD UPPHÄVS Västra Bodarne

Friluftsskolan i Västra Bodarna till salu/Översiktsplanen FÖP gör come back

IMG_3625IMG_3632IMG_3639

Friluftsskolan ligger tyst och övergiven. Fönstren är svarta, tomma. Den ljusgrå byggnaden ser lite spökig ut, däruppe i det skogsklädda bergspartiet, ovanför den lilla byvägen genom Västra Bodarna drygt fyra kilometer utanför Alingsås.

Inga skyltar avslöjar att Göteborgs stads fastighetskontor nu, efter många års förberedelser, är redo att sälja den vackra men nedgångna skolan.

Sedan en tid tillbaka är fastigheten avstyckad från den kringliggande stiftelseägda marken, ett arv från apotekaren Mossberg till Göteborgs stad i början på 1900-talet.

Vad kostar den?

En ny ägare finns någonstans därute på fastighetsmarknaden, men ännu har inga beslut fattats om mäklare och försäljningssumma.

Friluftsskolan i Västra Bodarne byggdes 1927 som ett resultat av de direktiv som fanns i Stiftelsen Apotekare Fredrik Mossbergs donation och i Mossbergs testamente från den 16 augusti 1910.

Efter Mossbergs död 1916 gick pengar till släktingar, hushållerskan, husjungfruar, kyrkokassor, ”trotjänarinnor”, till författaren Hjalmar Bergmans hustru Stina, till ”apotekarsocieteten” – och ”till dem af mina enskilta tjänare – statare däri ej inberäknade – som här ofvan icke nämnts och som vid min död varit i min tjänst minst 2:e år”.

Gåva för att ge barnhälsovård

Donationen, omfattande egendomen Sommarro med totalt sex fastigheter jämte andra tillgångar, överlämnades som gåva till Göteborgs stad med uppmaning att ”å egendomen upprätta barnkolonier, barnhem, sjukhem för barn, convalescenthem m fl dylika anstalter för det unga släktets behof och utveckling i såväl lekamligt som sundt andligt hänseende”.

Om Göteborg tackade nej hotade Mossberg med att ge donationen till ”Föreningen för hufvudstaden Stockholms fasta försvar” – men Göteborgs fullmäktigeförsamling tackade ja.

Så byggdes Friluftsskolan, en vacker byggnad i nationalromantisk stil, ritad av  arkitekt Arvid Fuhre (1885-1959), verksam i Göteborg mellan 1915 och 1929, då han blev stadsarkitekt i Helsingborg. Under sin tid i Göteborg ritade han flera uppmärksammade hus, särskilt i Majorna, bland annat kvarteret Standaret (Karl Johanstorget, Klareborgsgatan, Ankargatan). Andra Fuhre-hus ligger på Stilla gatan, Mariagatan och Kungsladugårdsgatan.

I Västra Bodarne ritade Fuhre även villorna Ytterhall och Brantehäll.

Långdragen säljprocess

Men donationens med åren allt värdefullare mark,

strandnära vid den vackra sjön Mjörn, och tilltagande problem med skolverksamheten, gjorde att Göteborgs kommun satte igång en process för att kunna sälja skolan och marken och få drygt 50 arrendatorer att friköpa sina arrendetomter.

Visserligen hade apotekaren Mossberg försökt gardera sig för en framtida avstyckning av den donerade egendomen, genom att kräva att den för all framtid skulle hållas samman ”för att densamma allt framgent skall kunna blifva till den nytta och välsignelse jag tänkt mig.”

Men dödsstöten mot Friluftsskolan kom efter två inspektioner som Arbetsmiljöverket genomförde, i mars 2003 och februari 2004.

Kritik mot skolans arbetsmiljö

Stiftelsen för Mossbergs donation utsattes för förödande kritik mot sättet att sköta verksamheten i skolan, och framför allt arbetsmiljön dömdes ut:

”Skolan kännetecknas av att de har väsentliga arbetsmiljöproblem. Av anmälda arbetsolyckor och arbetsrelaterade besvär dominerar våldsskador, belastningsskador, stress och psykiska påfrestningar.”

Arbetsmiljöverket krävde en grundläggande omläggning av verksamheten och renovering av skolan och internatboendet för barnen. Totalt skulle detta kosta ägarna 40 miljoner kronor, enligt en utredning av Lokalsekretariatet i Göteborg.

För dyrt, ansåg Göteborgs fastighetskontor. På uppdrag av Göteborgs kommunfullmäktige skrev sedan Göteborgs kommunstyrelse till Kammarkollegiet och begärde att få ändra Stiftelsens ändamål så att egendomen i Västra Bodarne kan säljas ”på det sätt och i den takt som kommunen finner lämpligt”, vilket godkändes av kollegiet i september 2007.

Skolverksamheten till Göteborg

I korta drag innebar förändringen att skolverksamheten flyttades till Göteborg (2005) och att pengarna från framtida försäljning oavkortat skall gå till Stiftelsen, för fortsatt barn- och skolverksamhet inne i Göteborg. Från 2005 förvaltas dock all mark och alla byggnader av Göteborgs fastighetskontor.

Fritidsskolan ligger på fastigheten Västerbodarna 1:30, omfattar lektions- och samlingssalar i tre plan jämte källare. En omfattande tillbyggnad gjordes 1950, då en boendedel på 24 sovrum, tvättrum och toaletter i ett plan jämte källare uppfördes. Allt som allt omkring 2 300 i dag helt tomma kvadratmeter.

Vad händer med Fritidsskolan?

Ingen vet vilken verksamhet som kan tänkas fylla Friluftsskolan i framtiden.

I en inventering över vad som måste göras för att leva upp till Arbetsmiljöverkets krav på upprustning kommenterade Projekttjänst i Göteborg AB för några år sedan att ”huset har sådan karaktär att man kan misstänka att det är K-märkt eller har någon form av bevarandekaraktär. Detta får undersökas vidare hos stadsbyggnadsavdelningen i Alingsås”. (Detta har artikelförfattaren i skrivande stund inte kollat upp.)

Planarkitekten Hans Nerstu på

samhällsbyggnadskontoret i Alingsås säger i mejl till mig den 28 februari:

– Om ägaren till Friluftsskolan vill ha något annat än skola får de ansöka om bygglov för ändrad användning och då kommer samhällsbyggnadsnämnden att pröva den ansökan. Om det inte händer något förrän vi börjar att göra detaljplan för området kommer nämnden att föreslå lämpliga markanvändningar i planen som sen går ut på remiss.

Friluftsskolan är alltså bruten ut ur göteborgskommunens 51 hektar – till stor del strandnära – markinnehav vid Mjörn i Västra Bodarne; 18 ha tomtmark, 19 ha skogsmark, 11 ha åkermark och 3 ha “övrig mark”.

Det samtaxerade värdet på Stiftelsens hela markinnehav beräknades i januari 2007 till 9,4 miljoner kronor, en siffra som, om arrendetomterna fastighetsbildas, säkert kan mångdubblas, bland annat  med tanke på det vackra och strandnära läget.

Strandskyddet bryts ned

Ett principiellt viktigt beslut, som visar hur bräcklig den 300 meter djupa strandskyddszonen vid sjön är, fattades i slutet av 2012, då byggnads- och samhällsbyggnadsnämnderna i Alingsås, i bred politisk enighet, upphävde  strandskyddszonen i den populära badviken i Bergsjödal.

Ett större nybygge, ett huskomplex för 3,6 miljoner kronor på ca 300 kvadratmeter med kontor och dubbelgarage, har påbörjats där, trots protester från miljöskyddskontoret i Alingsås och länsstyrelsen för Västra Götaland.

Miljöskyddskontoret avstyrkte strandskyddsdispens eftersom man bland annat ansåg att byggandet stred mot områdesplanen för Västra Bodarna.

Även länsstyrelsen i Västra Götaland, vars handläggare besökte badplatsen den 29 oktober 2010, avstyrkte strandskyddsdispensen. Man underkände alingsåskommunens motiv för dispens, “att platsen saknar betydelse för strandskyddets intressen”:

“Länsstyrelsen anser att platsen har fått naturvärden i form av lövskog och att fastigheten idag är att betrakta som allemansrättsligt tillgänglig. Det saknas därmed särskilda skäl för dispens enligt 7 kap 18 c miljöbalken. En dispens skulle även strida mot strandskyddets syften. Länsstyrelsen beslutar därför att upphäva den dispens som kommunen tidigare meddelat”.

Men markägaren, företrädd av Arkitekt MSA Carl Reichenberg i Göteborg, överklagade länsstyrelsens beslut till Miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt – som fastställde byggnadsnämndens i Alingsås beslut att att ge dispens och bygglov i den strandskyddade zonen vid badplatsen.

FÖP väcks åter till offentligt liv

Enligt Hans Nerstu finns nu en preliminär tidtabell för FÖP, den fördjupade översiktsplanen för Västra Bodarna.

Den 26 mars tar samhällsbyggnadsnämnden ställning till om man i planen även skall inkludera Hästeryd. Blir det inte så, kan FÖP för Västra Bodarna tas upp i nämndens arbetsutskott den 16 april, vilket kan leda till ett allmänt informationsmöte i Sparbankssalen i Utbildningens hus den 17 eller 18 april, därefter beslut i nämnden och ny FÖP-utställning någon vecka därefter.

Jan Halldin

FRILUFTSSKOLAN KARTA

Kategorier
ALAN PATON BEFRIELSEKAMPEN I SYDAFRIKA FATIMA MEER JAN HALLDIN KWAZULU MANDELA 94 ÅR

EN RÖD SÅNG TILL MANDELAS FÖDELSEDAG

Som en hyllning till Nelson Mandela – 94 år den 18 juli – lägger jag här ut mitt timslånga radioprogram Den röda jordens sång, som sändes i Sveriges Radio P1 den 1 maj 1989 kl 17.00.

Den röda jordens sång är en rapport inifrån Sydafrika, med intervjuer och musik, som speglar några av befrielsekampens svåraste år i mitten av l980-talet (KLICKA OCH LYSSNA PÅ LÄNKEN NEDAN!)

Över fyrtio minuter sydafrikansk musik och sång, varvad med analys och intervjuer från mina reportageresor i landet, i en tid då demokratiprocessen långsamt rullade igång i slutna rum, samtidigt som den vita diktaturens brutalitet mot politisk opposition och svart majoritet blev alltmer desperat.

I programmet hör du ”Folkets Poet” Mzwakhe Mbuli, som efter tyranniets fall bland annat framträdde vid Mandelas installering som landets förste folkvalde president 1994, sångaren och gitarristen Condry Ziqubu, som genom åren lyckades behålla sin musikaliska integritet trots polisens ständiga trakasserier på grund av hans turnéer utomlands tillsammans med musiker i exil, Tananas med Steve Newman (som bland andra arbetade tillsammans med Paul Simon och Sting), de politiskt vansinnigt roliga och bitska The Kalahari Surfers, som med sin radikalism fick många att mitt i stridens hetta få ett gott skratt åt diktatorn P W Botha och hans fyrkantighet (några album-titlar: Living in the Heart of the Beast, Sleep Armed).

Andra artister i radioprogrammet: Johnny Clegg, en av Sydafrikas fortfarande populäraste och aktade profiler i befrielsekampen; kompositör, sångare, dansare, musikalisk hedersdoktor, London-pojken som blev ”den vite zuluern”, idag lika hyllad som då och nu aktuell med en turné i USA. Vidare musikern, kompositören och sångaren Jennifer Ferguson, som lämnade sin ANC-stol i parlamentet (1994-1997) och gifte sig med den svenske körledaren Andersberg. Båda delar sitt boende mellan Sverige (Dala-Floda) och Sydafrika (Johannesburg).

Sjungande skolbarn i Guguleto och traditionell Venda-musik med Elias Mathebuila och Chivani Sisters finns också med.

Lyssna även till intervjuer med författaren Alan Paton (död 1988), UDF-ledaren Steve Tshwete (deltog i ANC:s militära gren Umkhonto we Sizwe, fånge på Robben Island 1969-1978, blev senare sportminister, sedan säkerhetsminister till sin död 2002) och – likaså bortgångna – Fatima Meer (mars 2010), en av de främsta bland dem som bekämpade apartheid inne i landet, akademiker, författare till biografin om Nelson Mandela med Winnies förord, och en lång rad andra böcker. Vid intervjutillfället var hon sociologiprofessor vid Natals universitet i Durban och utsattes flera gånger för väpnade attacker från den av apartheid finansierade och beväpnade zulubaserade organisationen Inkatha.

Programmet bygger på intervjuer och ljudillustrationer som jag samlade under några reportageresor till Sydafrika med början 1984 och som resulterade i flera reportage i SR:s program Kanalen, föregångare till dagens Studio 1 i P 1.

I slutet av l980-talet och senare, under 90-talet, luckrades bojkotten av Sydafrika upp på kulturområdet. Det svenska och sydafrikanska kontaktnätet blev bredare och mindre underjordiskt.

Men – det var häftigt att som svensk journalist, efter underjordiska kontakter, välkomnas av kvinnor i röda baskrar i svarta stadsdelar, känna motståndskampens segervissa atmosfär, och hålla andan inne i gymnastiksalen när rasismens soldater och militärer kom i jeepar, bepansrade med automatvapen, för att övervaka utegångsförbud och undantagstillstånd!

Mycket nöje!

Jan Halldin

KLICKA OCH LYSSNA HÄR:

Den röda jordens sång 19890501-1

Kategorier
ETIOPIEN-ERITREA

Om Martin Schibbye, Johan Persson, Ogaden och det militära samarbetet Etiopien-USA

Denna jul väntar vi på den etiopiska regimens beslut om hur många år det förväntade  fängelsestraffet för de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson kommer att bli.

Jag passar på att publicera en längre artikel om det militära amerikansk-etiopiska samarbetet som jag skrev som utrikesreporter på Göteborgs-Posten (28 jan 2007). Fokus ligger på de båda ländernas invasion av Somalia i december 2006 (publicerad i GP januari 2007) och skapar en maktpolitisk ram som förklarar den lågmälda tveksamma hållning som dominerar USA:s – och den svenska regeringens – diplomatiska relation till Etiopien.

Den amerikanska träningen av etiopiska soldater i militärbasen Camp Hurso några kilometer utanför den etiopiska staden Dire Dawa har rötter i det kalla kriget och USA-administrationernas strategi för den afrikanska kontinenten.

Den politiska oron i Etiopien har hela tiden förvärrats. Regimens möjligheter att utnyttja gas- och oljereserver i Ogaden, och i framtiden bli ett oljeexporterande land, har kantats av våld mot lokalbefolkningen.

Den period då etiopisk trupp under amerikansk flygunderstöd gick in i Somalia opererade fem utländska oljebolag i Ogaden-bäckenet. Så sent som den 7 november det året (2006) tecknade svenska Lundin Petroleum AB kontrakt med den etiopiska regeringen om oljeprospektering i två block i området.

En vecka senare varnade Ogadens nationella befrielsefront ONLF i brev till Ian Lundin för att inleda sin verksamhet i vad som kallas en ”krigszon”.

”Även om ni kanske har fått säkerhetsgarantier av den etiopiska regeringen är det absolut nödvändigt att ni känner till att regimen varken nu eller tidigare haft någon effektiv kontroll över Ogaden” skrev då ONLF, The Ogaden National Liberation Front:

”De ytor som täcks av det kontrakt (Production Sharing Contract) som tecknats mellan er och den etiopiska regimen ligger inom området för militära operationer, vilket innebär att säkerheten för edra operationer inte kan garanteras”.

ONLF – som på sin hemsida häromdagen fördömde den fällande domen över de två journalisterna – underströk att man inte har något ”dispyt” med Lundin, men avråder honom från att investera på grund av den ”konflikt som råder mellan våra trupper och den etiopiska regimens”. Några provborrningar hade enligt Lundins webbsida vid denna tidpunkt ännu inte genomförts.

Ogadens inrikespolitiska betydelse kan inte underskattas. Den etiopiske analytikern Mohamed Hassan vid kanadensiska Global Research beskrev i en analys den 20 januari den etiopiske premiärministern Meles Zenawis dröm om ett ”Stortigray” för det tigrayska folket (Zenawi leder

 

Tigray Peoples Liberation Front, TPLF,  som dominerar den koalition som tog makten år 1991).

Mohamed Hassan:

”Den tigrayska befolkningen utgör bara sex procent av den etiopiska befolkningen på 76 miljoner, och Tigray är en fattig region 800 kilometer från huvudstaden Addis Abeba. Men det är tigrayfolket som kontrollerar 99 procent av de offentliga tjänsterna och 98 procent av handeln.”

Läs hela artikeln här:

http://web.retriever-info.com/go/?u=http%3A%2F%2Fweb.retriever-info.com%2Fservices%2Farchive.html%3Fmethod%3DdisplayDocument&a=29131&d=050802200701284422297&i=0&sa=2015524&t=1324278750&x=b0aac7119330359239b289bfee89159b

Jag återkommer i mån av tid med ytterligare bakgrundsartiklar i ämnet, som kanske kan bra att läsa i samband med det diplomatiska spelet kring domarna mot Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien, och deras försök att göra reportage i ett ämne som i sin förlängning kan bli lika generande för alla inblandade regeringar.

Även kriget Etiopien-Eritrea och gränstvisten och fredsuppgörelsen analyseras i kommande artiklar.

Kategorier
Uncategorized Västra Bodarne

VÄSTRA BODARNES ÖDE – KAPITEL 5/Invasion överraskade kommunkontor/Fortsatt tystnad kring exploateringsplan

Alingsås onsdagen den 2 november 2011 klockan 18.

Denna mörka men milda och vindstilla novemberkväll gick folket från Västra Bodarne åter man ur huse för att lyssna till kommunens politiker och tjänstemän.

Förhoppningarna var högt ställda, även om inbjudningen till mötet bara gällde att ”samtala” om den numera välkända ”Föppen”, förslaget till fördjupning av översiktsplanen för Västra Bodarna, publicerad hösten 2010.

Deadline för att lämna synpunkter var den 17 december 2010. Under nästan ett år har politiker och tjänstemän – under oroväckande tystnad och gömmandes alla handlingar av betydelse för ärendet, ”arbetsmaterial” – vänt och vridit på de över hundra olika synpunkter och förslag till revideringar som strömmade in till kommunstyrelsen; präglade av djup misstro mot förslagets brist på hänsyn till ortens karaktär av gles bebyggelse med närhet till natur och sjö. I förslaget läste man in brist på skydd för naturen, hot mot skyddade strandzoner, småvägar och gärdesgårdar, dessutom en ambition att bygga hus på åker och äng. Där fanns också ett överraskande stort markbehov till framtidens snabbtåg.

Nu var det tredje eller fjärde gången i ordningen man skulle skåda makten i vitögat. Kanske till slut få information med substans om hur den lilla ortens framtid ser ut i makthavarnas visioner och kartor.

Mängden kommuninvånare som strömmade in i Alingsåskommunen kontorskomplex på Sveagatan 12 tog värdfolket med uppenbar överraskning.

Där stod samhällsbyggnadsnämndens ordförande, den politiske veteranen Björn Leivik (M), nämndens vice ordförande Bo Olsson (S) och planchefen Gabriella Köhler Graf  och såg den till synes oändliga kön av människor sätta sig tillrätta i stolarna, flockas utmed väggarna, parkera sig i  dörröppningarna.

En anonym rebell hade något dygn före mötet åkt runt och lagt ett upprop i Västra Bodarnebornas brevlådor:

”Genom nedanstående minimala annons i AT den 31/10 (två dagar före mötet) försöker samhällsbyggnadsnämnden i Alingsås att uppfylla någon slags formell uppgift om information och folkligt medbestämmande i samhällsplaneringsfrågor. Låt dem inte sitta i smyg och bestämma själva! Gå dit och säg din mening! Invadera det lilla samhällsbyggnadskontoret på onsdag! Visa att vi i Västra Bodarna inte låter oss manipuleras så enkelt! Uppmärksamma alla du känner om mötet.”

Den lilla annonsen fanns visserligen även i Göteborgs-Posten och Alingsås-Kuriren – men ingen kommer att få klarhet i om det var den utmanande minimala utformningen eller flygbladet (med annonsen i faksimil) som fick kommuninvånarna från Västra Bodarne att fylla samlingssalen och köa framför stängda dörrar utanför entrén när mötet väl inletts.

Mötet inleddes trevande, lätt irriterad stämning, eftersom medborgarna snart förstod att man inte skulle få se någon reviderad fördjupningsplan. Politiker och tjänstemän höll korten tätt tryckta mot bröstet (”arbetsmaterial”). Ingen ny information levererades

Inledningsvis förklarade Leivik att, vad gällde fördjupningsplanen, var ”ingenting klart, så det som kommit in är fortfarande arbetsmaterial”. Men han välkomnade ytterligare synpunkter under mötets gång, ”Gabriella noterar.”

Här gick en del av luften ur mötet, men så småningom fick det iallafall styrfart. Det ställdes frågor och gavs löften.

Ett tongivande inslag var det samspel som de ”nya moderaternas” två frontfigurer i Västra Bodarne-frågan visade upp.

Leivik var inte påläst på alla detaljer och fick därför luta sig mot partikamraten Björn Dahlin, före detta ledamot av byggnadsnämnden och boende i Västra Bodarne, där han är aktiv i Föp-frågan inom Byalaget.

Internt inom M råder delade meningar om i vilken omfattning orten skall förtätas och byggas ut, men det är Leivik, ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som har det avgörande inflytandet över det politiska exploateringsbeslut som skall fattas:

-Problemet för oss moderater är att vi har flera tongivande moderater boende i området…

Inititativet till mötet med de kommunansvariga kom ursprungligen från arkitekten Björn Dahrén i Västra Bodarne. I oktober föreslog han att representanter för Byalaget, Vägföreningen och Arrendatorsföreningen skulle få möjlighet att sitta ned och diskutera den samrådsredogörelse för ortens fördjupningsplan som under oktober lades på politikernas bord.

Arrendatorerna välkomnade möjligheten att diskutera sina speciella frågor (bland annat göteborgskommunens plan att stycka och sälja sitt markinnehav, den f d Mossbergska stiftelsemarken).

Samhällsbyggnadskontoret ställde sig positiv till ett möte, dock inte med valda representanter för de lokala föreningarna, utan med hela allmänheten, varvid detaljer om markanvändningen på sätt och vis marginaliserades på grund av trycket på frågor om vägdragningar, järnvägsövergångar och storlekar på planerade huskroppar, frågor som diskuterats tidigt i processen.

-Arrendatorsföreningens hjärtefrågor blev ej belysta vid mötet, kommenterar dess ordförande Lars-Olof Ohlson, orolig över att begreppet ”försiktig utbyggnad” nu tycks ha försvunnit helt i debatten om Västra Bodarnes framtid.

Även arkitekt Björn Dahrén kände sig besviken efter mötet, inte minst för att ingen varken såg eller hörde något om den samrådsredogörelse som nu cirkulerar bland kommunens makthavare (”arbetsmaterial”).

Någon exploateringskritisk opposition från socialdemokraterna finns inte. Både Leivik och Bo Olsson bekräftade på en fråga att det inte finns några djupare motsättningar om Västra Bodarnes framtida utbyggnad mellan de två stora partierna.

-Inte nu, sa Olsson.

Kanske tyckte han att den politiska samstämmigheten mellan socialdemokraterna och moderaterna, ”vår tids arbetarparti”, inte lät riktigt bra, och tillade för säkerhets skull ”men senare kanske det blir skiljelinjer”.

Det riktades kritik mot att samhällsbyggnadsnämndens sammanträden inte var öppna för allmänheten så att man kunde höra hur tongångarna gick. Leivik kontrade med att han ”var den förste att vara för” att kommunens samtliga nämndsammanträden skulle vara offentliga, men en sådan nyordning skulle inte gå att genomföra under den innevarande mandatperioden, menade han.

Arbetet med Föppen fortsätter – dock i slutna rum.

Motvilligt kom en bekräftelse på att kommunerna Göteborg och Alingsås förhandlar om hur den tidigare stiftelseägda marken skall hanteras (Alingsås kommun vill inte köpa den).

Förhandlingar pågår mellan översiktsplanerare AnnaKarin Fridh på samhällsbyggnadskontoret i Alingsås, och Peter Juncker, avdelningschef vid exploateringsavdelningen på Göteborgs stads fastighetskontor.

Har Göteborg framställt något önskemål, finnes något offentligt dokument?

-Nej, det har bara skett muntligen, svarar Gabriella Köhler Graf, och vill inte kännas vid de tomtkartor över den göteborgsägda marken i Västra Bodarne som Junker har i sina skrivbordslådor (”arbetsmaterial”).

Efter drygt två timmar upplöstes det välbesökte mötet. Nästa träff om fördjupningsplanen blir troligen efter årsskiftet och kommer då att hållas i större lokal (skolans gymnastiksal?) i Västra Bodarne, där alla får plats…

Kategorier
HEMSJÖ/HÄSTERYD Uncategorized Västra Bodarne

DOMSTOLS-JA TILL TÄKT I HÄSTERYD

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt kom i dag med sin dom om bergstäkten i Hästeryd, på den Christer Ericsson-ägda fastigheten Österbodarna 1:9 i Alingsås kommun.

Swerock AB – helägt dotterbolag till PEAB AB – vill under en ”obegränsad tid” borra, spränga, krossa, sikta och ”slutknacka” omkring 5,1 miljoner ton berg på fastigheten, som ligger några hundra meter från det pågående E20-bygget och ett antal familjer.

Bolaget räknar med ett årligt uttag på mellan 250 000 och 500 000 ton. Maximalt kommer kommer det att krävas 210 bort- och returtransporter per dag för att få iväg den krossade stenen. De flesta transporter kommer att ske med ”tunga lastbilar med släp”.

Länsstyrelsen i Västra Götaland gav i beslut den 27 oktober 2010 tillstånd till täktverksamhet på obegränsad tid, vilket domstolen nu ändrar på, med begränsning till den 31 december 2031.

Det innebär i praktiken att täktbullret ”begränsas” till en 20-årsperiod, med bullertillstånd av varierande storlek från sju på morgonen till tjugotvå på kvällen.

Lokalbefolkningen, bland annat samlad i Hemsjögruppen, har uttryckt djup oro för både buller och damm och vattenföroreningar, men denna oro tillbakavisas av domstolen, som sätter sin tillit till kommande kontrollmätningar.

DOMEN:

HÄSTERYDS-DOM

Kategorier
JAN HALLDIN

FRAGMENT UR ETT JOURNALISTLIV

Journalistförbundets fackliga tidning Journalisten, Seniorjournalisterna och Svensk Presshistorisk förening inbjöd våren 2011 ”alla seniorjournalister i Sverige” att med omkring 8 000 tecken skriva ”något som skildrar journalistlivets glädjeämnen och vedermödor”, i avsikt att ”ge en bild av de senaste 40 till 70 årens journalistiska arbete”. Manusstopp 31 augusti.

Här nedan mitt bidrag till denna samling historier:

FRAGMENT UR ETT JOURNALISTLIV

INBÖRDESKRIG OCH TSUNAMI

Står på huk över det lilla porslinsgolvet. Tar vattenskopan, öser flera gånger över huvudet. Svalkan rinner utmed kroppen och ned i hålet mellan mina fötter.

Natten hade varit orolig. Gnisslet från sängen och myggnätets vibrationer hade väckt mig under ett långt efterskalv (6,2).

Därute väntar värmen, tsunamins lervälling och sorgen över 150 000 döda. I morgon möte med gerillakrigare som stridit i Aceh-provinsens byar och skogar, gripen, dömd till döden, men nu givits amnesti.

Redaktionens tiomöte om dagens och morgondagens tidning är långt borta.

***

VÄNTADE PÅ MÖRDARNA

En regnig novemberdag 1995 träffade jag den lokale ANC-ledaren Kipha Nyawosa i byn Shobashobane i södra KwaZulu/Natal. Byn var – trots nyinstallerad ANC-regering i Pretoria – omringad av den detroniserade vita dikturens svarta Inkatha-milis, knuten till Inkatha Freedom Party, IFP.

När vi lämnade kullen med de små husen stod Kipha där, rak och kraftfull, i sin tjocka grå rock, tillsammans med några hundar. Han förutspådde ett kommande anfall, men bad oss också ”köp lite socker nästa gång ni kommer”.

En dryg månad senare, den 25 december, kom attacken. Kipha och 17 av hans familjemedlemmar mördades.

Jag återvände till Shobashobane i maj 1999 och i mars 2004, i samband med en artikelserie ”Tio år av demokrati” – och varje gång såg jag framför mig Kipha stå där och betrakta oss, övergiven av det parti han var så trogen in i det sista.

Tillåt mig helt kort nämna en av reaktionerna på min Sydafrika-bevakning vid denna tid, från Claes Hammar vid svenska ambassaden i Pretoria. Han hade på plats följt den många gånger våldsamma demokratiprocessen i flera år och skrev i ett brev (november 1995) att artiklar och bilder var ”uttrycksfulla”, och att ”särskilt reportaget om förhållandena mellan IFP och ANC i KwaZulu gjorde ett starkt intryck på mig”.

***

EN HUSTRUS ORO

Vid fyratiden en morgon i mitten av maj 1998 ringde rumstelefonen på The Mandarin Hotel i Jakarta. ”Morgonekot säger att det är fullt med soldater i stan och man väntar ett blodbad!” sa hustrun Gunilla upprörd. ”Vad gör du?”.

Gatorna var ju ganska lugna, militären höll ett järngrepp över den indonesiska huvudstadens centrum. Sju studenter hade visserligen mördats av militära krypskyttar under upprorets senaste veckor mot presidenten Suharto, militären hade initierat våldsamheter mellan olika grupper, men något blodbad tycktes just då inte stå för dörren, men det stod stridsvagnar i varje strategiskt gatuhörn. Gatorna låg öde.

Vid frukosten frågade jag Staffan Sonning från Ekot ”vad sa du i radion i morse? Min hustru var jätteorolig, här väntades blodbad?”.

”Mitt reportage var helt ok, inget om blodbad”, sa Staffan och tittade ned i koppen” hemmaredaktionen la på en egen påannons efter att ha läst några sena telegram…”

***

HÖGT PRIS FÖR MOTORVÄG

Ett söndagsreportage som levt kvar i mitt minne djupare än många andra var publicerat i GP den 15 januari 1989 och handlade om människor som drabbades av det omfattande motorvägsbygget genom Bohuslän, i detta fall sträckan Stora Höga – Ljungskile. Över 50 hem jämnades med marken, många tvångsförflyttades, flera tog till desperata motåtgärder (en man fällde några av sina skyddade ekar som skulle exproprieras).

Lars Söderboms bild på åldriga Agda och Gustav Sandberg bland sprängsten och lera etsade sig in i mångas sinnen. De förlorade den lilla släktgården Korsgård. I brevet från dåvarande Vägverket meddelades att myndigheten ”beräknar…ta erforderlig mark i anspråk från Er tillhöriga fastigheten den 24/11 från och med vilken dag marken sålunda skall disponers med vägrätt”.

Det var både utmanande och spännande att jobba som miljöreporter (så länge den miljöjournalistiska konjunkturen höll i sig på landets större redaktioner). På omvägar fick jag långt senare höra att någon eller några på Vägverket tagit illa vid sig av reportaget, men någon kritisk röst nådde aldrig mitt öra.

***

OK ATT GÖRA ”NÅGRA MINUTER” FÖR SVERIGES RADIO

För redaktionella chefer på GP utgjorde nyhetsreportagen i Sveriges Radios aldrig någon konkurrens, iallafall inte under 80- och 90-talet. De kommenterades sällan eller aldrig.

I början på 1980-talet fick jag genom vänner möjlighet att göra reportage inifrån Sydafrika, under en av apartheiderans värsta perioder. GP:s utlandsavdelning var inte intresserad (jag var då miljöreporter och inte knuten till utlandsdesken). Jag fick dock redaktionsledningens OK att ”göra några minuter för radion”.

Radions samhällsredaktion, framför allt Studio 1-föregångaren Kanalen och God Morgon Världen, förstod omedelbart att detta var något nytt. Chefen där (minns ej hans namn) skrev omedelbart ut en check på ett ansenligt belopp, och jag åkte iväg och kom tillbaka med flera reportage (1984-1989, alla bortraderade ur SR:s arkiv).

Visst kändes det lite schizofrent att sitta på GP:s lugna redaktion och se dagcheferna lämna över till kvällsgänget, samtidigt som jag, i Sveriges Radio, kunde höra mig själv rapportera från Guguleto och andra svarta kåkstäder, skolbarnen sjöng kampsånger, fackligt aktiva intervjuades i hemlighet, Winnie Mandela, som jag träffade hos advokaten i Johannesburg, berättade om regimens terror och isoleringen från maken på Robben Island.

Dock – så småningom fasades jag in i rollen som utrikesreporter och fick med tiden, under ett femtontal år, ansvaret för bland annat bevakningen av den sydafrikanska diktaturens fall och demokratins uppgång, med flera reportageresor dit för GP:s räkning…

***

MÖTE MED GUMMA PÅ FÖRBJUDEN MARK

135 000 människor tvångsevakuerades efter Tjernobyl-katastrofen i april 1986. Tio år senare står jag i den förbjudna zonen. Bränder har härjat. Husen i byn Opatjitji står tomma med svarta fönster. Då dyker plötsligt en gumma med vedlastad släde upp i snön. Det är 65-åriga Zagornaja Olgajakoblevna.

– En fördel nu är att det aldrig kommer någon elräkning, säger rebellen som återvände trots myndigheternas förbud, och halar upp en hink kallt glittrande radioaktivt vatten ur den isiga brunnen.

Sedan presenterar oss för sin nyfikne galt och de tolv illegala kycklingarna och bjuder in oss på té framför den stora öppna brasan.

Ni hör genast att bakom detta spontana möte – som man aldrig glömmer – finns en visserligen sorglig men spännande historia. Med Bengt Christians bilder blev det ett 8 sidor långt reportage i ursprungsversionen av GP-bilagan Två Dagar (20 april 1996).

***

TUMULT (S) PÅ ARBETETS GÖTEBORGSREDAKTION

Jag sitter på Arbetets göteborgsredaktion på Järntorget och måttar med typometern. Två timmar till lunch. Då ringer redaktionschefen Harry Ekblom från huvudredaktionen i Malmö till mig och säger att V, min chef i Göteborg, har anfört allvarliga anmärkningar mot mig inför tidningsledningen och att ett avsked kan bli följden, beroende på vad jag hade att anföra till mitt försvar.

Jag gick från Kvällsposten till Arbetet i mars 1969. Den dynamiske Bo Näslund (”rapportera bara segrar!”) höll på att bygga upp en västsvensk edition på nedlagda Ny Tids prenumerantstock. Samtidigt pågick en intressant process; nyhetsarbetet blev alltmer professionellt och det tröga lokala LO/SAP-inflytandet över journalistiken utmanades. Efter en uppslitande intern strid förlorade de trogna ”socialdemokratiska” journalisterna den fackliga makten – och jag blev klubbens ordförande.

När Näslund fortsatte sin karriär i Malmö tog redaktör V över det lokala chefskapet. På Arbetet var han redan då en hängiven och flitig rapportör av varje minsta rörelse inom den lokala socialdemokratin.

Ekblom anförde tre anklagelser mot mig. En – den kanske allvarligaste – var att jag uppträtt ”arrogant” mot en av socialdemokraternas starkaste profiler i Göteborg, Sven Hulterström, när denne en helg kom upp på redaktionen och lämnade sin återkommande ledarartikel. En annan anklagelse var att jag lämnat en artikel från något viktigt som hände i Konserthuset alldeles för sent. En tredje anklagelse fanns, jag minns inte vilken.

Jag ringde först upp Hulterström och sa att han tydligen fällt kommentarer om mig till redaktör V, som Arbetets tidningsledning i Malmö nu använde som ett skäl för att ge mig sparken. Jag föreslog Hulterström att om han hade synpunkter på detta, så kunde han ringa Ekblom.

Och ”för sen artikel”? Vi skrev, redigerade, och sände på fax till Malmö (början 70-tal). Alla texter levererades och redigerades alltid i god tid – men när dead-line nåddes, satt ofta en stor del av detta redaktionella material i meterlånga sammantejpade A4-manuspapper, som likt feta ormar täckte golvet och långsamt ringlade sig in i faxmaskinerna.

Dagen efter Ekbloms ultimativa telefonsamtal med mig – och mitt svar – satt en liten lapp på redaktionens anslagstavla. Innebörden, som jag minns den, löd:

”Redaktör V tillträder med omedelbar verkan en tjänst för Arbetet i Stockholm. Ny chef för Arbetets göteborgsredaktion är från och med i dag Larsolof Giertta från SR i Göteborg.”

Jag vill minnas att ingen då klagade på den uteblivna MBL-förhandlingen.

***

FRÅN TIDNINGSSIDA TILL HEMSIDA

Fredag eftermidag den 11 maj 2007 klockan fem – efter drygt 31 år i GP-huset och över 40 år i yrket- bjöd jag arbetskamrater och chefer till avskedsfest i korridoren utanför utlandsavdelningen.

Nordafrikansk buffé med räkor, köttbullar, couscous och annat godis. Kallt torrt vitt vin som tillbringat en natt i kökets kylrum i tidningshusets bottenvåning.

Blommor, tal och kramar.

Sen var det bara att skaka liv i den enskilda firma jag upprättade på 80-talet under frilansandet för Sveriges Radio, och, med viss möda, bygga upp en egen fungerande hemsida.

Det journalistiska livet går således vidare – tills vidare.

***

RESERVATION

Dessa fragment skrivna i augusti 2011med reservation för tidsförskjutningar och andra brister i minnet.

***

JAN HALLDIN:

Född 28 februari 1942 i Göteborg. Journalistutbildad på Journalisthögskolan i denna stad 1964-65 (efter ett år på Nordiska Folkhögskolans journalistlinje i Kungälv). Fastanställning på Kvällsposten, Malmö (där jag gjorde den halvårspraktik som föregick utbildningen på JHG).

Mars 1969 anställd på Arbetets Göteborgsredaktion med uppgift att främst bevaka sjukvårdsfrågor. sedan huvudsakligen bevakning av ”riksplanering” och miljöfrågor.

1 maj 1976 anställd på Göteborgs-Posten. GP:s ”legendariske” redaktionschef Sven Strömberg (alla seniorchefer och ägare på GP var vid denna tid ”legendariska”) erbjöd anställning som miljöreporter. På Arbetet hade jag sugits in i den fackliga SJF-verksamheten. Den tog allt mer tid. Nu var jag tvungen att välja – facklig eller journalistisk utveckling. Det fick bli GP.

Knöts i början på 90-talet till utlandsavdelningen som utrikesreporter. Under en femtonårsperiod gjorde jag resor till Sydafrika, Nigeria (Nigerdeltats oljefält), Uganda (såren efter Amin), Indonesien (inbördeskriget i Aceh, Suhartos fall, tsunamin), Indien (bl a Kashmir o Andamanerna), Chile, Argentina, Sovjet/Ryssland (bl a Tjernobyl), Turkiet (bl a Diyarbakir och kurder), till nya EU-medlemmar i östra Europa osv.

Jan Halldin

jan@halldinreportage.se

www.halldinreportage.wordpress.com

Kategorier
Militär Göteborgs skärgård Uncategorized

Socialdemokratisk riksdagstystnad om internationella militära övningar

Vilken hemlig kod fick riksdagens 112 socialdemokrater att sitta knäpp tysta när framtida obegränsade internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård diskuterades?

Det är en viktig fråga att ställa sedan öbornas pågående mobilisering mot planerna nådde riksdagen den 1 april, efter en interpellation från vänsterpartisten Hans Linde.

Linde efterlyste den moderate försvarsministern Sten Tolgfors initiativ till att förmå Försvarsmakten att dra tillbaka sin begäran om utökad användning av det så kallade Skärgårdsskjutfältet.I den korta interpellationsdebatten i riksdagen förklarade försvarsministern att internationella militära övningar i Göteborgs skärgård inte är hans bord. Det är istället en miljöfråga som så småningom kommer att hamna på den centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgrens bord.

Läs hela analysen:

http://www.goteborgsfria.nu/artikel/88178#ixzz1MypOSfAJ

Kategorier
Militär Göteborgs skärgård Uncategorized

Militärens internationella militära övningar i Göteborgs skärgård – Jan Halldin och Stina Fransson intervjuas i TV Väst

Den 15 maj går röstberättigade i Västra Götaland till val. Det vore väldigt intressant om någon politiker med inflytande kunde uttala sig mer exakt om Försvarsmaktens krav på framtida internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård.

Vilka vapenindustrier ligger bakom Försvarsmaktens önskemål? Vilka typer av vapen kommer att testas ute vid Styrsö, Brännö och andra öar?

Övningarna är ämnade att genomföras utanför de ramar som anges i det beslut som fattades av Länsstyrelsen i julveckan, och blir obegränsade i omfattning och tid, därest Miljödomstolen i Vänersborg tillfredsställer militärens önskemål.

Frågan väcks i ett reportage på TVVäst, vars reporter Peter Jonsvik intervjuar Jan Halldin och Stina Fransson i samband med en expedition till Brännö:

http://www.lokaltvvast.se/

Kategorier
Militär Göteborgs skärgård Uncategorized

Moderate försvarsministern Tolgfors: Internationella militära övningar i Göteborgs skärgård miljöfråga för centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgren.

De framtida internationella militära övningarna i Göteborgs södra skärgård debatterades i riksdagen den 1 april 2011. I debatten manifesterade den borgerliga regeringen – och den socialdemokratiska oppositionen i riksdagen – sin tystnad i denna fråga.
Länsstyrelsens beslut att öka militärens antalet stridsdagar från dagens ca 20 till 115 och skapa utrymme för stora internationella övningar i den ömtåliga skärgården, utan att följderna av detta är utredda, har väckt debatt.
 
Ingen vet vilka vapenindustrier som kommer att testa vilka vapen vid Brännö, Styrsö, Donsö och andra öar, och sprängkraften i ärendet har skapat sprickor mellan lokala och centrala politiker inom både allians och socialdemokrati.

Vänsterpartisten Hans Linde hade ställt frågor till den moderate försvarsministern Sten Tolgfors om oron bland öborna, och efterlyste dennes initiativ att förmå Försvarsmakten att dra tillbaka sin begäran om utökad användning av det s k skärgårdsskjutfältet.En fråga att fundera på för invånarna i Västra Götaland inför det stundande ”omvalet” den 15 maj.

Tolgfors svarade att det handlade om ett miljöärende som överklagats i Miljödomstolen och så småningom kommer att beredas i Regeringskansliet (där man formellt ännu inte vill kännas vid omfattningen och den politiska sprängkraften i det beslut som länsstyrelsen i Västra Götaland fattade under jul- och nyårsruschen 2010).

Ärendet har ännu inte nått regeringen. När det kommer dit, hamnar det hos den centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgren. Således inte mitt bord, löd beskedet från Tolgfors i riksdagen.

Försvarsministern passade ändå på att berätta att det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som svarade för utredningsbetänkandet Snö, mörker och kyla (SOU 2004:77). Denna utredning ansåg, enligt Tolgfors, ”att en utveckling av den internationella militära test- och övningsverksamheten i Sverige är väl förenlig med den svenska säkerhetspolitiska linjen, gagnar svenska intressen och synliggör Sverige som en aktiv och solidarisk bidragsgivare till internationell krishantering och fredsfrämjande”.

Utredningens planer finns i socialdemokraternas försvarsproposition 2004. I juni 2005 gav dåvarande socialdemokratiska regeringen, fortfarande enligt Tolgfors, uppdraget ”åt Försvarsmakten och FMV att utveckla den internationella text-, utbildnings- och övningsverksamheten i Sverige, så kallad ITÖ”.

Av Tolgfors historik framgår att den borgerliga alliansen våren 2009 fortsatte på den grund socialdemokraterna slagit in på, med fler och större internationella militära övningar på svensk mark.

Övriga deltagare i interpellationsdebatten var enligt snabbprotokollet miljöpartisten Tina Ehn och kristdemokraten Roland Utbult, båda oroliga över den förväntade ökade militariseringen av en region de båda har band till, och där deras väljare finns.

Tolgfors fick sista ordet i riksdagsdebatten:

– Är då Göteborg lämpligt för detta? Det är inte jag som avgör det. Det är nämligen så, återigen, att det är en självständig myndighet, Försvarsmakten, som bedömer militära behov, var det är bäst att öva, tillsammans med vem det är bäst att öva och hur ofta och hur stort man behöver öva. Sedan finns det en process att väga av Försvarsmaktens intresse gentemot andra samhällsintressen.

Men kan en centerpartistisk miljöminister, från ett parti som fick cirka 6 procent av rösterna i riksdagsvalet 2010, verkligen bli den som bestämmer omfattningen av framtida internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård?

En fråga som kanske kan få upp temperaturen i det ”omval” som befolkningen i Västra Götaland står inför den 15 maj.

——————

Hela interpellationsdebatten om militärövningarna (start § 5, anförande 41):

 http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2010/11:81#{D0B3F989-1D1C-49AB-8197-9E3143FE61F2}