Kategorier
Uncategorized Västra Bodarne

VÄSTRA BODARNES ÖDE – KAPITEL 5/Invasion överraskade kommunkontor/Fortsatt tystnad kring exploateringsplan

Alingsås onsdagen den 2 november 2011 klockan 18.

Denna mörka men milda och vindstilla novemberkväll gick folket från Västra Bodarne åter man ur huse för att lyssna till kommunens politiker och tjänstemän.

Förhoppningarna var högt ställda, även om inbjudningen till mötet bara gällde att ”samtala” om den numera välkända ”Föppen”, förslaget till fördjupning av översiktsplanen för Västra Bodarna, publicerad hösten 2010.

Deadline för att lämna synpunkter var den 17 december 2010. Under nästan ett år har politiker och tjänstemän – under oroväckande tystnad och gömmandes alla handlingar av betydelse för ärendet, ”arbetsmaterial” – vänt och vridit på de över hundra olika synpunkter och förslag till revideringar som strömmade in till kommunstyrelsen; präglade av djup misstro mot förslagets brist på hänsyn till ortens karaktär av gles bebyggelse med närhet till natur och sjö. I förslaget läste man in brist på skydd för naturen, hot mot skyddade strandzoner, småvägar och gärdesgårdar, dessutom en ambition att bygga hus på åker och äng. Där fanns också ett överraskande stort markbehov till framtidens snabbtåg.

Nu var det tredje eller fjärde gången i ordningen man skulle skåda makten i vitögat. Kanske till slut få information med substans om hur den lilla ortens framtid ser ut i makthavarnas visioner och kartor.

Mängden kommuninvånare som strömmade in i Alingsåskommunen kontorskomplex på Sveagatan 12 tog värdfolket med uppenbar överraskning.

Där stod samhällsbyggnadsnämndens ordförande, den politiske veteranen Björn Leivik (M), nämndens vice ordförande Bo Olsson (S) och planchefen Gabriella Köhler Graf  och såg den till synes oändliga kön av människor sätta sig tillrätta i stolarna, flockas utmed väggarna, parkera sig i  dörröppningarna.

En anonym rebell hade något dygn före mötet åkt runt och lagt ett upprop i Västra Bodarnebornas brevlådor:

”Genom nedanstående minimala annons i AT den 31/10 (två dagar före mötet) försöker samhällsbyggnadsnämnden i Alingsås att uppfylla någon slags formell uppgift om information och folkligt medbestämmande i samhällsplaneringsfrågor. Låt dem inte sitta i smyg och bestämma själva! Gå dit och säg din mening! Invadera det lilla samhällsbyggnadskontoret på onsdag! Visa att vi i Västra Bodarna inte låter oss manipuleras så enkelt! Uppmärksamma alla du känner om mötet.”

Den lilla annonsen fanns visserligen även i Göteborgs-Posten och Alingsås-Kuriren – men ingen kommer att få klarhet i om det var den utmanande minimala utformningen eller flygbladet (med annonsen i faksimil) som fick kommuninvånarna från Västra Bodarne att fylla samlingssalen och köa framför stängda dörrar utanför entrén när mötet väl inletts.

Mötet inleddes trevande, lätt irriterad stämning, eftersom medborgarna snart förstod att man inte skulle få se någon reviderad fördjupningsplan. Politiker och tjänstemän höll korten tätt tryckta mot bröstet (”arbetsmaterial”). Ingen ny information levererades

Inledningsvis förklarade Leivik att, vad gällde fördjupningsplanen, var ”ingenting klart, så det som kommit in är fortfarande arbetsmaterial”. Men han välkomnade ytterligare synpunkter under mötets gång, ”Gabriella noterar.”

Här gick en del av luften ur mötet, men så småningom fick det iallafall styrfart. Det ställdes frågor och gavs löften.

Ett tongivande inslag var det samspel som de ”nya moderaternas” två frontfigurer i Västra Bodarne-frågan visade upp.

Leivik var inte påläst på alla detaljer och fick därför luta sig mot partikamraten Björn Dahlin, före detta ledamot av byggnadsnämnden och boende i Västra Bodarne, där han är aktiv i Föp-frågan inom Byalaget.

Internt inom M råder delade meningar om i vilken omfattning orten skall förtätas och byggas ut, men det är Leivik, ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som har det avgörande inflytandet över det politiska exploateringsbeslut som skall fattas:

-Problemet för oss moderater är att vi har flera tongivande moderater boende i området…

Inititativet till mötet med de kommunansvariga kom ursprungligen från arkitekten Björn Dahrén i Västra Bodarne. I oktober föreslog han att representanter för Byalaget, Vägföreningen och Arrendatorsföreningen skulle få möjlighet att sitta ned och diskutera den samrådsredogörelse för ortens fördjupningsplan som under oktober lades på politikernas bord.

Arrendatorerna välkomnade möjligheten att diskutera sina speciella frågor (bland annat göteborgskommunens plan att stycka och sälja sitt markinnehav, den f d Mossbergska stiftelsemarken).

Samhällsbyggnadskontoret ställde sig positiv till ett möte, dock inte med valda representanter för de lokala föreningarna, utan med hela allmänheten, varvid detaljer om markanvändningen på sätt och vis marginaliserades på grund av trycket på frågor om vägdragningar, järnvägsövergångar och storlekar på planerade huskroppar, frågor som diskuterats tidigt i processen.

-Arrendatorsföreningens hjärtefrågor blev ej belysta vid mötet, kommenterar dess ordförande Lars-Olof Ohlson, orolig över att begreppet ”försiktig utbyggnad” nu tycks ha försvunnit helt i debatten om Västra Bodarnes framtid.

Även arkitekt Björn Dahrén kände sig besviken efter mötet, inte minst för att ingen varken såg eller hörde något om den samrådsredogörelse som nu cirkulerar bland kommunens makthavare (”arbetsmaterial”).

Någon exploateringskritisk opposition från socialdemokraterna finns inte. Både Leivik och Bo Olsson bekräftade på en fråga att det inte finns några djupare motsättningar om Västra Bodarnes framtida utbyggnad mellan de två stora partierna.

-Inte nu, sa Olsson.

Kanske tyckte han att den politiska samstämmigheten mellan socialdemokraterna och moderaterna, ”vår tids arbetarparti”, inte lät riktigt bra, och tillade för säkerhets skull ”men senare kanske det blir skiljelinjer”.

Det riktades kritik mot att samhällsbyggnadsnämndens sammanträden inte var öppna för allmänheten så att man kunde höra hur tongångarna gick. Leivik kontrade med att han ”var den förste att vara för” att kommunens samtliga nämndsammanträden skulle vara offentliga, men en sådan nyordning skulle inte gå att genomföra under den innevarande mandatperioden, menade han.

Arbetet med Föppen fortsätter – dock i slutna rum.

Motvilligt kom en bekräftelse på att kommunerna Göteborg och Alingsås förhandlar om hur den tidigare stiftelseägda marken skall hanteras (Alingsås kommun vill inte köpa den).

Förhandlingar pågår mellan översiktsplanerare AnnaKarin Fridh på samhällsbyggnadskontoret i Alingsås, och Peter Juncker, avdelningschef vid exploateringsavdelningen på Göteborgs stads fastighetskontor.

Har Göteborg framställt något önskemål, finnes något offentligt dokument?

-Nej, det har bara skett muntligen, svarar Gabriella Köhler Graf, och vill inte kännas vid de tomtkartor över den göteborgsägda marken i Västra Bodarne som Junker har i sina skrivbordslådor (”arbetsmaterial”).

Efter drygt två timmar upplöstes det välbesökte mötet. Nästa träff om fördjupningsplanen blir troligen efter årsskiftet och kommer då att hållas i större lokal (skolans gymnastiksal?) i Västra Bodarne, där alla får plats…

Kategorier
HEMSJÖ/HÄSTERYD Uncategorized Västra Bodarne

DOMSTOLS-JA TILL TÄKT I HÄSTERYD

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt kom i dag med sin dom om bergstäkten i Hästeryd, på den Christer Ericsson-ägda fastigheten Österbodarna 1:9 i Alingsås kommun.

Swerock AB – helägt dotterbolag till PEAB AB – vill under en ”obegränsad tid” borra, spränga, krossa, sikta och ”slutknacka” omkring 5,1 miljoner ton berg på fastigheten, som ligger några hundra meter från det pågående E20-bygget och ett antal familjer.

Bolaget räknar med ett årligt uttag på mellan 250 000 och 500 000 ton. Maximalt kommer kommer det att krävas 210 bort- och returtransporter per dag för att få iväg den krossade stenen. De flesta transporter kommer att ske med ”tunga lastbilar med släp”.

Länsstyrelsen i Västra Götaland gav i beslut den 27 oktober 2010 tillstånd till täktverksamhet på obegränsad tid, vilket domstolen nu ändrar på, med begränsning till den 31 december 2031.

Det innebär i praktiken att täktbullret ”begränsas” till en 20-årsperiod, med bullertillstånd av varierande storlek från sju på morgonen till tjugotvå på kvällen.

Lokalbefolkningen, bland annat samlad i Hemsjögruppen, har uttryckt djup oro för både buller och damm och vattenföroreningar, men denna oro tillbakavisas av domstolen, som sätter sin tillit till kommande kontrollmätningar.

DOMEN:

HÄSTERYDS-DOM

Kategorier
Militär Göteborgs skärgård Uncategorized

Socialdemokratisk riksdagstystnad om internationella militära övningar

Vilken hemlig kod fick riksdagens 112 socialdemokrater att sitta knäpp tysta när framtida obegränsade internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård diskuterades?

Det är en viktig fråga att ställa sedan öbornas pågående mobilisering mot planerna nådde riksdagen den 1 april, efter en interpellation från vänsterpartisten Hans Linde.

Linde efterlyste den moderate försvarsministern Sten Tolgfors initiativ till att förmå Försvarsmakten att dra tillbaka sin begäran om utökad användning av det så kallade Skärgårdsskjutfältet.I den korta interpellationsdebatten i riksdagen förklarade försvarsministern att internationella militära övningar i Göteborgs skärgård inte är hans bord. Det är istället en miljöfråga som så småningom kommer att hamna på den centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgrens bord.

Läs hela analysen:

http://www.goteborgsfria.nu/artikel/88178#ixzz1MypOSfAJ

Kategorier
Militär Göteborgs skärgård Uncategorized

Militärens internationella militära övningar i Göteborgs skärgård – Jan Halldin och Stina Fransson intervjuas i TV Väst

Den 15 maj går röstberättigade i Västra Götaland till val. Det vore väldigt intressant om någon politiker med inflytande kunde uttala sig mer exakt om Försvarsmaktens krav på framtida internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård.

Vilka vapenindustrier ligger bakom Försvarsmaktens önskemål? Vilka typer av vapen kommer att testas ute vid Styrsö, Brännö och andra öar?

Övningarna är ämnade att genomföras utanför de ramar som anges i det beslut som fattades av Länsstyrelsen i julveckan, och blir obegränsade i omfattning och tid, därest Miljödomstolen i Vänersborg tillfredsställer militärens önskemål.

Frågan väcks i ett reportage på TVVäst, vars reporter Peter Jonsvik intervjuar Jan Halldin och Stina Fransson i samband med en expedition till Brännö:

http://www.lokaltvvast.se/

Kategorier
Militär Göteborgs skärgård Uncategorized

Moderate försvarsministern Tolgfors: Internationella militära övningar i Göteborgs skärgård miljöfråga för centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgren.

De framtida internationella militära övningarna i Göteborgs södra skärgård debatterades i riksdagen den 1 april 2011. I debatten manifesterade den borgerliga regeringen – och den socialdemokratiska oppositionen i riksdagen – sin tystnad i denna fråga.
Länsstyrelsens beslut att öka militärens antalet stridsdagar från dagens ca 20 till 115 och skapa utrymme för stora internationella övningar i den ömtåliga skärgården, utan att följderna av detta är utredda, har väckt debatt.
 
Ingen vet vilka vapenindustrier som kommer att testa vilka vapen vid Brännö, Styrsö, Donsö och andra öar, och sprängkraften i ärendet har skapat sprickor mellan lokala och centrala politiker inom både allians och socialdemokrati.

Vänsterpartisten Hans Linde hade ställt frågor till den moderate försvarsministern Sten Tolgfors om oron bland öborna, och efterlyste dennes initiativ att förmå Försvarsmakten att dra tillbaka sin begäran om utökad användning av det s k skärgårdsskjutfältet.En fråga att fundera på för invånarna i Västra Götaland inför det stundande ”omvalet” den 15 maj.

Tolgfors svarade att det handlade om ett miljöärende som överklagats i Miljödomstolen och så småningom kommer att beredas i Regeringskansliet (där man formellt ännu inte vill kännas vid omfattningen och den politiska sprängkraften i det beslut som länsstyrelsen i Västra Götaland fattade under jul- och nyårsruschen 2010).

Ärendet har ännu inte nått regeringen. När det kommer dit, hamnar det hos den centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgren. Således inte mitt bord, löd beskedet från Tolgfors i riksdagen.

Försvarsministern passade ändå på att berätta att det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som svarade för utredningsbetänkandet Snö, mörker och kyla (SOU 2004:77). Denna utredning ansåg, enligt Tolgfors, ”att en utveckling av den internationella militära test- och övningsverksamheten i Sverige är väl förenlig med den svenska säkerhetspolitiska linjen, gagnar svenska intressen och synliggör Sverige som en aktiv och solidarisk bidragsgivare till internationell krishantering och fredsfrämjande”.

Utredningens planer finns i socialdemokraternas försvarsproposition 2004. I juni 2005 gav dåvarande socialdemokratiska regeringen, fortfarande enligt Tolgfors, uppdraget ”åt Försvarsmakten och FMV att utveckla den internationella text-, utbildnings- och övningsverksamheten i Sverige, så kallad ITÖ”.

Av Tolgfors historik framgår att den borgerliga alliansen våren 2009 fortsatte på den grund socialdemokraterna slagit in på, med fler och större internationella militära övningar på svensk mark.

Övriga deltagare i interpellationsdebatten var enligt snabbprotokollet miljöpartisten Tina Ehn och kristdemokraten Roland Utbult, båda oroliga över den förväntade ökade militariseringen av en region de båda har band till, och där deras väljare finns.

Tolgfors fick sista ordet i riksdagsdebatten:

– Är då Göteborg lämpligt för detta? Det är inte jag som avgör det. Det är nämligen så, återigen, att det är en självständig myndighet, Försvarsmakten, som bedömer militära behov, var det är bäst att öva, tillsammans med vem det är bäst att öva och hur ofta och hur stort man behöver öva. Sedan finns det en process att väga av Försvarsmaktens intresse gentemot andra samhällsintressen.

Men kan en centerpartistisk miljöminister, från ett parti som fick cirka 6 procent av rösterna i riksdagsvalet 2010, verkligen bli den som bestämmer omfattningen av framtida internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård?

En fråga som kanske kan få upp temperaturen i det ”omval” som befolkningen i Västra Götaland står inför den 15 maj.

——————

Hela interpellationsdebatten om militärövningarna (start § 5, anförande 41):

 http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2010/11:81#{D0B3F989-1D1C-49AB-8197-9E3143FE61F2}
 

 

Kategorier
SVERIGE NATO USA Uncategorized

Sverige värd för internationell (datoriserad) konfliktövning med USA och Nato

Under perioden 4 – 15 april byter miljoner svenska invånare medborgarskap i ett internationellt dataspel som simulerar återuppbyggnadsarbetet i ett landområde som för några år sedan var en blodig krigsskådeplats.

Bor du mellan Stockholmsregionen och Vänern-Vättern, eller på Gotland, befinner du dig i Bogaland, där framför allt Nato och FN skall försöka leda det förstörda samhället tillbaka till ett normalt liv, med fungerande militära, polisiära och civila institutioner.

Bor du i trakterna kring Gästrikland befinner du dig i Xland, där EU har huvudansvaret för återuppbyggnaden.

Övningen i ”the North Friendly Sea region” – Viking 11 – är en av de största i sitt slag som hittills genomförts i Sverige och omfattar totalt landets centrala och södra delar.

Försvarsmakten och regeringens Folke Bernadotteakademin svarar för det svenska värdskapet.

Bland de nästan 20 deltagande länderna finns – utöver det helt dominerande USA – bland andra Österrike, Bosnien Hezegovina, Finland, Frankrike, Georgien, Nederländerna, Tyskland, Irland, Makedonien, Moldavien, Norge, Polen, Serbien, Singapore, Schweiz, Tadjikistan och Ukraina.

Deltagande militära organisationer är bland andra Nato, USA:s militära kommando i Europa, EU:s Nordic Battle Group och EU:s militära ledning, samt den östafrikanska militära organisationen EASBRIG, knuten till Afrikanska Unionen med säte i Nairobi, Kenya.

Fokus under de åtta dagarnas övning – via datorer, webbkameror, video och telefoni, i Sverige och på andra håll runt om i världen – ligger på Bogaland. Landet genomgick, enligt förutsättningarna för övningen, ett inbördeskrig för tio år sedan, vilket ledde till att det delades upp utmed etniska gränser med var sin dominerande politisk grupp, med liten förmåga att styra sina områden.

De två etniska blocken har nu undertecknat en fredsuppgörelse som skall förverkligas med hjälp av ”det internationella samfundet”.

En fingerad FN-resolution, antagen av säkerhetsrådet, ligger som grund för ”det internationella samfundets” ansträngningar att nu ställa allt tillrätta i en ”stabiliseringsfas”, där samarbete skall utvecklas mellan alla inblandade parter; mellan militären, regeringsorgan, frivilligorganisationer, mellan civila organisationer, ”mellan media och militära och civila element”.

Deltagarna i Viking 11 skall bland annat få fredsuppgörelsen mellan de två politisk/etniska grupperna att fungera, bygga upp humanitärt arbete, skapa skydd av civila, skriva lagar och ta itu med ”pirataktiviteter på internationellt vatten”.

USA och Nato, vilka båda sitter med i övningens svenska högkvarter, bidrar bland annat med teknik, samordning, expertis och en senare utvärdering av övningen.

Deltagarlistan är lång; FN:s avdelning för fredsbevarande operationer UNDPKO, utvecklingsprogrammet UNDP och flyktingkommissionen UNHCR m fl. Bland frivilligorganisationerna finns Amnesty Sverige, Rädda Barnen (Sverige, Norge och Storbritannien), svenska och internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan, med flera.

Även svenska och amerikanska UD finns med, liksom svenska och utländska polismyndigheter..

Försvarsmaktens budget för övningen är cirka 30 miljoner kronor, övriga länder och deltagare står själva för sina kostnader.

Jan Halldin

Frilansjournalist, tidigare utrikesreporter Göteborgs-Posten

Kategorier
Militär Göteborgs skärgård Uncategorized

Militären hot mot fårhållningen i Göteborgs södra skärgård (Brännöbors klagan)

(Utdrag ur den överklagan som ”22 åretruntboende på Brännö” sänt till Miljödomstolen i januari 2011, i protest mot Länsstyrelsens beslut att ge Försvarsmakten rätt att genomföra stora internationella militärövningar i Götborgs södra skärgård). Kolla: Försvarsmaktens karta över den övärld som kommer att beröras – överlämnad vid möte med öborna för några dagar sedan; https://webmail.one.com/hig/imap/jan%40halldinreportage.se/INBOX/7975/2?uidval=1176722833

  ”Fårhållning har en gammal tradition på öarna i Göteborgs skärgård. Man har under en lång tid hållit får till husbehov på huvudöarna och dess utmarker, de kringliggande öarna och holmarna. Brännös befolkning har enligt gammal hävd och enskilt markägande haft får på bl. a Galterö, Stora och Lilla Stårholmen, Vinbärsholmarna, Filleskären och Dynholmarna.

Denna husbehovshållning av får som fortfarande finns på dessa öar i södra skärgården, har under senare tid utvecklats mot en uppbyggnad av ekologisk köttproduktion på Brännö med utmarker liksom på Styrsö. Man kan alltså med fog säga att fårskötseln engagerar och berör många av invånarna såtillvida att den är en del av en gammal kulturtradition och ett framväxande näringsliv.

De gamla ängs- och hagmarkerna på ovan nämnda öar, holmar och utmarker hålls öppna genom fårbetet och har därför betydelse för landskapsbilden. Vidare finns på själva Brännö ett av Sveriges sista kvarvarande bygärden. Detta är utpekat som skyddsvärt och är förbjudet att bebygga. Fårnäringen är av vital betydelse för att bibehålla ett öppet gärde. Och för att överhuvudtaget kunna hålla djur måste det finnas sommarbete. Detta finns på ovan omtalade platser. Genom fårskötseln hålls landskapet öppet. Länsstyrelsen ger bidrag till öppethållanden av markerna och detta är ett projekt som det arbetats med i flera år.

Fårbilder från Galterö och Stårholmen hittar du här: https://picasaweb.google.com/leifharald1/FarbilderBranno?authkey=Gv1sRgCOX6wdvU5e2d2wE&feat=email#

Turistnäringen är en viktig och växande industri. Vid sidan av den självklara förlust för turismen som en starkt utökad militär närvaro och aktivitet utgör, skulle det också drabba fårhållningen. Brännö är i turistsammanhang ett mycket starkt varumärke. Ön har ca 4000 fritidsboende på sommaren och ett oräkneligt antal gäster från hela världen som stannar en dag eller ett par. För dessa dags- och sommargäster är fåren en viktig del av Brännö.

Det öppna landskapet berörs i (Försvarsmaktens) Miljökonsekvensbeskrivningen. Bl.a. sägs det i ”MKB 8.4: ”Fårbetet på en del av öarna har stor betydelse för landskapsbilden eftersom fåren hindrar beskogning…”

Men ingen av de andra punkterna berörs. Och viktigast av allt: Inga konsekvenser för fårbetet beskrivs i den så kallade miljökonsekvensbeskrivningen.

Idag finns det ca 150 tackor, som på sommaren med sina lamm blir över 400 djur, ute på Galterö och holmarna runt Brännö. Ingenstans i MKB nämns konsekvenserna av att det i praktiken blir omöjligt att utöva den av länsstyrelsen förordade dagliga tillsynen av dessa djur.

Ingenstans nämns vilka konsekvenser ökade bullernivåer har på fåren.

Inte heller nämns hur de 2 ton bly, koppar, zink och antimon militären ger sig själva tillstånd att släppa ut kommer att påverka djuren och då framför allt dräktiga får och foster.

Hela Göteborgs södra skärgård är ett av länsstyrelsens fastställt område som så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdets karaktär. Försvinner fåren kommer områdets karaktär oundvikligen påverkas. Inte någonstans i MKB diskuteras hur detta ställs i relation till försvarets planerade verksamhet.”

22 åretruntboende på Brännö i sin besvärsskrivelse till Miljödomstolen-

Kategorier
Uncategorized Västra Bodarne

LÄS OM VÄSTRA BODARNES SKÄLVANDE ÖDE!

Välkommen!
 
På denna hemsida finner du bland annat tre artiklar som skildrar planerna på en grundläggande förändring av ortens karaktär, skissat i en översiktsplan som kommer att ställas ut hösten 2011.
 
Kap 1: Mötet mellan invånare och kommunledning en snöstormig novemberkväll.
 
Kap 2: Markägaren Göteborg och arrendatorerna, Mossbergska stiftelsens historia, ändringarna i stiftelsestadgarna.
 
Kap 3: Många synpunkter på kommunens förslag till översiktsplan, från boende, politiska partier, myndigheter med flera. I slutet antyds att det kanske blir ett Kap 4, i mån av tid.
Mycket nöje!

Jan Halldin

Kategorier
Uncategorized Västra Bodarne

”Bevara ängar, skog och mark!”/Västra Bodarnes öde KAPITEL 3, nu äntligen ute! (Och kanske blir det ett Nr 4)

Västra Bodarne i mars 2011.

Grågäss och tranor flyger över Mjörn.

Isen ligger blågrå, fuktig.

Över Norseskären – ”rusiga måsars låt”.

En knapp halvmil härifrån, i Rådhuset, det kommunala högkvarteret vid Stora Torget i Alingsås, ligger dokumenten, ”synpunkterna” på FÖP VB, på Västra Bodarnes ”förtätning” och urbanisering.

Det jäser av indignation i papperen, men även av tillstyrkan – och överraskningar.

Som till exempel i Vägverkets synpunkter.Västra Stambanan – som delar Västra Bodarne – är en av Sveriges mest trafikerade dubbelspår. Den så kallade Västlänken skall färdigställas. Det medför ökad person- och godstrafik. ”På lång sikt” kanske banan kommer att byggas ut på sträckan Göteborg – Alingsås:

– Vid en utbyggnad till fyra spår skulle järnvägsområdets bredd öka med ca 15 m. Det går i dag inte att säga vilken sida som är aktuell för en eventuell utbyggnad. Detta betyder att FÖP Västra Bodarna bör medge en breddning av järnvägsområdet på ca 15 m på var sida vid planering av oplanerad mark i anslutning till spårområdet, kräver verket för att säkra järnvägens framtida riksintresse.

Svårt bygga tunnel

Verket har farhågor inför alingsåskommunens idé om en tunnel under järnvägen i höjd med stationen, eftersom ”geotekniska förhållanden är komplicerade på platsen”:

– Det gäller särskilt det kärrområde med torv underlagrad av gyttja och lera som finns kring dagens stationsläge. Kärret stäcker sig ungefär norr om stationsläget till knappt 1 km söderut mot Göteborg. En tunnel för gång- och cykeltrafik i detta område blir mycket komplicerad att utföra och kräver betydande förstärkningar av spåren på båda sidor av tunneln.

Alingsås kommun har inte gjort någon kalkyl över vad en ”förtätning” av Västra Bodarne kommer att kosta kommunen, vilket Trafikverket noterar:

– Planen får förtydliga de ekonomiska förutsättningarna för de föreslagna investeringarna i infrastrukturen.

Flera politiska partier i Alingsås har lämnat synpunkter.

Hemsjöbygdens socialdemokratiska föreningen – som speglar den syn som Arbetarpartiet Socialdemokraterna i Alingsås har centralt – anser att ”man måste absolut ha byggt färdigt både planfria gång- och bilförbindelser under eller över järnvägen innan man tillåter någon exploatering väster om järnvägen. Om man bygger ut utan att först ordna säkra järnvägspassager, så gillrar man en dödsfälla för barn och ungdomar som skall förflytta sig mellan hemmet på ena sidan och förskola, skola och idrottsplan på den andra sidan”.

– Den föreslagna tunneln vid hållplatsen är nödvändig och bra, men mastodontförslaget till vägbro med slingrande uppfarter är inte bra. Det är mycket bättre att göra en tunnel genom befintlig hög banvall längre norrut, nära gamla reningsverket.

– I planförslaget har man på ett omotiverat sätt gått in i den traditionella strandzonen, 300 meter från Mjörnstranden. Ingen nybyggnation eller förtätning bör ske i den delen av samhället. Friheten för kommunerna att få bryta mot de tidigare bestämmelserna om strandskydd, är ett förtroende från länstyrelsen att hantera frågan själva och bryta mot den gamla regeln när det är ett starkt samhällsintresse av att göra det. Visa att ni svarar upp mot det förtroendet genom att hålla på 300- metersgränsen! Det är inget samhällsintresse i Alingsås kommun att exploatera mark nära Mjörn här, men det är ett samhällsintresse att den luftiga fina rekreationsmiljön bevaras.

– I Västra Bodarna har man områden med fin gammal ädellövskog nedåt sjösidan och fortfarande en del öppna ängar. Slingrande stenmurar följer vägar och skogskanter. Kommunen bör arbeta för att den karaktären bevaras för att det skall finnas sådant även för framtida generationer, skriver socialdemokraterna, som också är kritiska mot 2-3-våningshus i området.

Moderata samlingspartiet, genom sin partiordförande Daniel Filipsson, tillika kommunstyrelsens ordförande, är emot att begreppet ”stationsnära” blir så dominant i planen och vill att planerarna även skall utgå från att det finns bussar.

Svårt skapa ”tydlig kärna”

M anser att föreslaget ”varierat bostadsutbud” är ”utmärkt”, anser att begreppet ”värnad karaktär” ger en ”defensiv målbild”, hellre då ”utvecklad särart”, och underkänner målet att skapa en ”tydlig kärna” i Västra Bodarne.

Den målbilden är ”mycket negativ om man tror att det finns utrymme att bygga byggnader och skapa verksamheter som närlivskiosk eller liknande med det befolkningsunderlag som FÖP:en ger utrymme för”:

– Den enda centrumliknande verksamhet förutom skola och järnvägsstation är nog återvinningsstationen, och det blir nog svårt att gestalta den så att byn får ”en stärkt identitet”.

Planförslagets 500- respektive 1 000-metersgränser kring stationen ”saknar därför betydelse”, säger M, som också anser att riktlinjerna för de olika hustyperna är ”oprecisa”. Partiet motsätter sig också bebyggelse på ängen söder om Sommarro.

Miljöpartiet de gröna i Alingsås anser att tillväxtmålet i planen, vad gäller bostäder och invånare för Västra Bodarna, utgör ett ”problem för att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle”, och motsätter sig 225 nya bostäder.

– Människor är olika och vill bo på olika sätt i olika miljöer. I VB finns något unikt som vi kan utveckla. En kraftig förtätning och kraftig expansion gör att VB riskerar att förlora det unika i sin karaktär och mer kommer att likna andra bostadsområden som vi redan har gott om. Detta är ännu ett skäl till att begränsa utbyggnaden till ett betydligt lägre antal än 225 bostäder.

”På landet-känslan” är en viktig del av karaktären, anser partiet, med vägar som sträcker sig ut från stationen, och däremellan ”icke planerad naturmark, skog ängar, hagar och åkrar”.

Nej tack till större bostadsområden

Miljöpartiet är också emot planerna på att bygga nya större sammanhängande bostadsområden ”som inte alls stämmer överens med karaktären i VB”. Man efterlyser noggrannare beskrivning av hushöjderna, vill ha en ministorlek på 1 500 kvm per avstyckad tomt, och efterlyser en pendel-/samåkningsparkering i anslutning till E20 och busshållplatsen.

Arrendatorsföreningen genom Lars-Olof Ohlson föreslår återremittering av ärendet till kommunkontoret och efterlyser ett nytt förslag som på allvar ”utvecklar de unika värden som finns i området”.

Susanna Andersson med omkring 30 underskrifter anser att ”lövskog och andra grönområden, åkermark och standnära områden bör skyddas av Alingsås kommun för att möjliggöra bevarande av biologiskt mångfald, ekosystemtjänster inklusive rekreation, och matproduktion”.

Istället för den föreslagna urbaniseringen föreslår de bland annat att ”åkermark i Västra Bodarna kan användas för närproducerad mat till Alingsås kommuns invånare”:

– Genom småskalig odling och djurbruk med bevarande av skogspartier och ängsmark vid sidan av odlingsytor kan vi behålla det öppna odlingslandskapet och med det den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster.

Kluvet miljöbudskap

Susanna Andersson med flera pekar på kluvenheten i kommunledningens miljöpolitik:

-Alingsås kommun lyfter (i sina uttalade miljömål, förf. anm.) fram de nationella miljömålen, bland andra, bevarande av levande skogar, lövskog, myllrande våtmarker, levande sjöar och vattendrag, i sin miljöplan. Västra Bodarna har sådana bevarandevärde områden.

Men med FÖP hotar kommunen istället de värden man säger sig vilja bevara.

Arbetsgruppen ”Trollsjön” – med 17 boende kring Trollsjövägen – oroas över det stegvisa knaprandet på miljön av skogar, stenmurar, kulturlandskap, promenadstråk och öppna landskap:

– Redan nu har hus byggts på fina ängar, bergåsar sprängts bort och gamla ekar fällts. Lite försvinner varje år.

J Christer Ericsson, vars fastighet Grantorp gränsar till den göteborgsägda mark som skall säljas, anser att ”handläggarna av planen ej haft kännedom om Grantorps omedelbara läge intill område 6” och motsätter sig att få 3-våningshus som närmaste grannar. Han kräver också att hans fastighet skall klassas som en av ”de kulturhistoriskt intressanta byggnaderna i FÖP”.

Krama ädelskogen!

Ericsson berättar hur länsstyrelsen tog över skötseln av den ädelskog han äger kring Österbodarne för att den ansågs vara så värdefull och, får man anta, därför inte fick fällas. Senare betalade man 4,25 miljoner kronor till Ericsson för att denne själv skulle sköta om sin skog. Alternativet var, enligt Ericsson, att hans skog skulle tvångsköpas för att bli naturreservat.

Se där, menar Ericson, en modell som också borde gälla för Västra Bodarne! Fäll inte ädelträd för planerad utbyggnad, ta vara på dem, istället!

Fastighetskontoret i Göteborg har ansvar för den kommande försäljningen av den tidigare stiftelseägda marken i Västra Bodarne. Kontoret vill stycka upp de drygt 50 hektar mark i ett flertal mindre tomter (se Kapitel 2) och ”bedömer att planförslaget i stora drag har tillvaratagit de intressen kontoret ser som viktiga”:

– Kontoret bedömer att vissa gränsdragningar mellan byggbar mark och prioriterad grön struktur längs Sommarrovägen, Mossbergs väg samt områdena väster och öster om friluftsskolan kan diskuteras, vilket lämpligen görs i samband med detaljplaneskedet.

”Detaljerna tar vi senare”

Markägaren signalerar således, inte helt överraskande, sin modell att lägga fram sina planer för markanvändningen i Västra Bodarne efter det att Alingsås kommunstyrelse har fattat beslut om sin FÖP – och då blir det nya diskussioner om sjönära ängar, tomtstorlekar och hur marken skall styckas upp och bebyggas.

Byggnadsnämnden i Alingsås efterlyser ”en kommentar över på vilket sätt kulturmiljöer påverkas av planförslaget”.

Göteborgsregionens Kommunalförbund tillstyrker och hoppas att den tänkta utbyggnaden i framtiden skall ge upphov till framtida service i området, eftersom”kommersiell service” nu saknas i Västra Bodarne.

Västra Bodarnes vägförening menar att en större utbyggnad förutsätter att man först bygger bort den nuvarande plankorsningen över järnvägen. Föreningen vill ha förstärkning av vägar som blir utsatta i samband med en eventuell utbyggnad, minska tung trafik i området och få en pendelparkering vid E20.

Vård- och äldreomsorgsnämnden är en av de få instanser som välkomnar FÖP med löfte om ”nya bostäder genom förtätning och nya områden i en sammanhängande bebyggelsestruktur”.

                                             ***SLUT***

MISSTRÖSTA EJ – ETT FJÄRDE KAPITEL TROLIGEN PÅ GÅNG!

Läs och försök tolka följande mening, hämtad ur den ansökan om permutation, ändring av stadgarna för Stiftelsen Fredrik Apotekare Mossbergs donation, som Stadskansliet i Göteborg skickade till Kammarkollegiet den 10 juli 2008:

”Göteborgs Stad står som lagfaren ägare till egendomen. Detta skedde vid tiden för stiftelsens bildande. Det var först i och med stiftelselagens tillkomst som det blev klart att fastigheterna rätteligen borde vara registrerade på stiftelsen. Det har emellertid inte funnits någon förutsättning för en ändring i fastighetsregistret då den felaktiga registreringen skall ha varit uppenbart oriktig, vilket inte var fallet vid tiden för stiftelsens tillkomst. Fastigheterna har från stadens sida alltid bedömts tillhöra stiftelsen och de arrendeintäkter som genererats har tillförts stiftelsen. Vid en eventuell försäljning av egendomen kommer intäkterna att tillföras stiftelsens kapital.”

Vad sägs i denna mening? Jag har uppvaktat två chefstjänstemän i Göteborgs kommun i denna sak, men -hittills tystnad. Ingen begriplig förklaring. Handlar det enbart om snårig juridik som för en icke-jurist bara döljer ett helt logiskt förlopp? Eller har göteborgskommunen – medvetet eller omedvetet – kapat den mossbergska marken under historiens gång?

Mossbergs testamente skrevs 1910. Donationen till Göteborg överlämnades 1916. Stiftelselagen tillkom 1994.

Jag slår larm om det blir mer om Västra Bodarnes framtida öde på denna hemsida.

PS ”rusiga måsars låt” i min ingress har jag lånat ur Olle Adolphsons ”Skärgårdsbrev”.

Kategorier
Uncategorized Västra Bodarne

VÄSTRA BODARNES ÖDE /KAPITEL 2/ Vem säljer och vem köper?

Vid tvåtiden söndagen den 14 november – Fars dag – går jag längs Sommarrovägen på väg till den nu övergivna Friluftsskolan i Västra Bodarne.

Jag är inbjuden som journalist till Arrendatorsföreningens möte om den ovissa framtiden. Oron är djup bland medlemmarna eftersom markägaren, Göteborgs stad, vill sälja sina 51 hektar mark med drygt 40 arrendetomter. Till vem? Vad händer med arrendena?

Mobilen ringer.

Det är Lars-Olof Ohlson, ordförande i föreningen.

– Hej, Jan. Vi måste ändra plats för mötet. Någon har bytt låskolv i skolan utan att säga nåt, vi brukar ju alltid få hålla våra möten där, nu blir det i Dala klubbhus istället.

Det har gnisslat länge mellan arrendatorerna och arrendatorn, Göteborgs stad.

Det började för många år sedan, när Göteborgs kommun beslöt sig för att sälja marken.

Några arrendatorer minns att det kom anonyma tjänstemän från Göteborg och spanade på hus och tomter på den Mossbergska stiftelsens mark ovanför Mjörn. Vid något tillfälle var det fotsteg i snön kring huset, Vid något tillfälle minns man att någon tjänsteman uppträdde respektlöst i närvaro av barnen.

Den tiden är troligen förbi. Nu möts parterna istället i återkommande förhandlingar i arrendenämnden i Göteborg. Arrendena skall ”marknadsanpassas” och mångdubblas enligt en trappstegsmodell, från kanske i snitt 2 000 kronor till omkring 20 000 kronor per år.

MOSSBERG LEVER ÄN

Göteborgs stora vackra markområde mellan Mjörn och Västra Stambanan ägdes ursprungligen av Stiftelsen Apotekare Fredrik Mossbergs donation till Göteborg, och det är märkligt i vilken hög grad denne rike apotekares testamente från 16 augusti 1910 än i dag styr den lilla ortens drygt 1 100 invånares öde.

Efter Mossbergs död 1916 gick pengar till släktingar, hushållerskan, husjungfruar, kyrkokassor, ”trotjänarinnor”, till författaren Hjalmar Bergmans hustru Stina, till ”apotekarsocieteten” – och ”till dem af mina enskilta tjänare – statare däri ej inberäknade – som här ofvan icke nämnts och som vid min död varit i min tjänst minst 2:e år”.

Hans egendom Sommarro och andra tillgångar överlämnades som gåva till Göteborgs stad med uppmaning att ”å egendomen upprätta barnkolonier, barnhem, sjukhem för barn, convalescenthem m fl dylika anstalter för det unga släktets behof och utveckling i såväl lekamligt som sundt andligt hänseende”. Om Göteborg övervägde att tacka nej hotade Mossberg med att ge donationen till ”Föreningen för hufvudstaden Stockholms fasta försvar”.

Göteborgs fullmäktigeförsamling tackade ja.

”EGENDOMEN FÅR INTE SÄLJAS”

I ett utslag av misstro mot framtida göteborgspolitikers respekt för hans sista vilja – ställde Mossberg ett villkor som krånglade till den markförsäljning som nu förestår i Västra Bodarne:

”Den sammanhängande egendomen `Sommarro` må (däremot) icke styckas, för att densamma allt framgent skall kunna blifva till den nytta och välsignelse jag tänkt mig.”

Men efter inspektioner av anläggningen 2003 och 2004 krävde arbetsmiljöverket en upprustning för drygt 40 miljoner. För dyrt, tyckte Göteborg och inledde planerna på att ändra stiftelsereglerna och sälja egendomen.

Ansvaret för ”internatverksamheten” – för barn i åldern 7 – 12 år med neuropsykiatrisk störning och/eller realtionsproblematik – hade då tagits över av Linnéstadens stadsdelsnämnd i Göteborg, fram till början av 2005. Internatverksamheten flyttades samma år till Kungsladugårdshemmet.

Enligt tjänstemän på Göteborgs stadskontor är verksamheten ”tills vidare” nedlagd, men kan ”förhoppningsvis” återupptas senare i år.

GÖTEBORGS KOMMUN NY ÄGARE

Länsstyrelsens omregistrering av stiftelsens status (maj 2005) ledde till en juridisk förändring; från att vara en stiftelse med ”Egen förvaltning” blev den en ”Anknuten förvaltning”. Göteborgs kommun fick ett övergripande ansvar och stiftelsens styrelse mindre makt över donationen.

Ansvaret för kapitalförvaltningen (cirka 18 miljoner kronor) överfördes på kommunstyrelsen, ansvaret för fastighetsförvaltningen överfördes på fastighetskontoret.

I november 2008 – innan Kammarkollegiet färdigbehandlat en begäran om ändring av Mossbergs sista vilja, den att förbjuda markförsäljning – skrev så Göteborgs Fastighetskontor (Per Svensson) till Alingsås kommunstyrelse och föreslog samarbete om detaljplanering och försäljning av markinnehavet i Västra Bodarna ”på lämpligt sätt”.

– Göteborgs stad är beredd att teckna samarbetsavtal och plankostnadsavtal med Alingsås kommun samt att uppdra åt gemensamt utsedda konsulter att utföra förstudier avseende exempelvis naturvärden, kulturvärden och möjlig bebyggelse inom området, skrev Svensson.

– Dessa förstudier kan sedan ligga till grund för byggnadsnämndens beslut om detaljplaneläggning.

HÖGRE MARKPRIS UTAN ARRENDATORER

I januari 2007 värderade Fastighetskonsulten Göteborgsbryggan stiftelsen värde. Den bestod då av totalt cirka 51 hektar, därav 18 ha tomtmark, 19 ha skogsmark, 11 ha åkermark, 3 ha övrig mark – till 18 miljoner ”om nuvarande arrendeform behålls”, 28 miljoner ”om hälften av tomterna friköps inom fem år”.

En förutsättning var ”att en permutation gällande ändring och upphörande av vissa föreskrifter i Apotekaren Fredrik Mossbergs stiftelseförordnande genomförs. En förutsättning är att donationsbestämmelserna om att arrendetomter inte får säljas upphör samt att skolbyggnaden får nyttjas för annat ändamål än skolverksamhet.”

I januari 2009 tillstyrktes dessa önskemål av Kammarkollegiet. Arrendatorsföreningens styrelse protesterade mot ändringarna i stiftelsens stadgar och uttryckte oro för en kommande huggsexa av marken.

Den 8 maj 2009 fick Arrendatorsföreningens styrelse besked från dåvarande chefen för Göteborgs Fastighetskontors markavdelning:

”Som du vet har vi hos Alingsås kommun beställt detaljplaneläggning av området och vår förhoppning och tro är att kommunen snarast påbörjar planarbetet….Inom (göteborgs)kommunen har vi som princip att inte sälja oplanerad mark. En detaljplan ger en samlad bild av markanvändningen och utgör en bra grund för sådana diskussioner. Av den anledningen tycker jag att din fråga är allt för tidigt väckt.”

Den av Göteborg beställda detaljplanen för Västra Bodarne måste dock föregås av en övergripande ”fördjupningsplan”, FÖP, den 75-sidiga plan som kommunledningen i Alingsås presenterade i oktober förra året och som – efter bearbetning av över 100 inkomna synpunkter och yttranden – skall ställas ut till hösten.

TOLKNINGSPROBLEM – ”FÖRSIKTIG UTBYGGNAD”?

Delar av styrelsen för Arrendatorsföreningen Fredrik Mossbergs Donation träffade i september 2009 representanter för både den borgerliga lokala Alliansen och den politiska oppositionen, och beskedet från dessa tycktes samstämmigt, det handlade om ”en försiktig utbyggnad” av den före detta mossbergska marken.

Styrelsen för Arrendatorsföreningen uttryckte dock oro; ”till vem markägaren säljer markområdet?”, hur höga blir de ”marknadsanpassade” priser man senare skulle få betala för att friköpa sin tomt?:

– Flera av arrendatorerna är äldre och har sannolikt inte ekonomiska möjligheter att friköpa. Kommer markägaren då att sälja ej friköpta tomter till någon privat entreprenör som därefter godtyckligt kan höja arrendeavgifterna ytterligare? Därmed kanske flera arrendatorer tvingas sälja sitt hus.

– Vad händer med det fina, strandnära grönområdet som i dag finns? Vem blir ny ägare?

KLARA BESKED – EN BRISTVARA

Svaren från politikerna blev hängande i luften.

Den 28 november 2008 protesterade en arrendator mot Göteborgs permutationsplan i skrivelse till Kammarkollegiet:

”Göteborgs stad har, i Alingsås kommun, ansökt om planläggning av området omfattande donationen i Västra Bodarna vilket är ett mycket märkligt förfarande!

På informationsmöten, inför arrendatorer inom denna donation, har man uppgivit att man har planer på en omfattande exploatering inom denna donations område. Den tänkta exploateringen innebär att ett hundratal nya villatomter skall avstyckas inom egendomen Sommarro i Västra Bodarna!

Detta strider uttryckligen mot donatorns vilja! Han skriver: `Den sammanhängande egendomen Sommarro må däremot inte styckas för att densamma allt framgent skall blifva till den nytta och välsignelse jag tänkt mig`.”

Lars-Olof Ohlson till Kammarkollegiet den 24 nov 2008:

”Styrelsen (Arrendatorsföreningens) anser att Kammarkollegiet i sitt beslut, med hänsyn till en eventuell, framtida försäljning av egendomen, bör respektera detta grundläggande villkor i testamentet, vilket omöjliggör en styckning (bör utgöra villkor för att godkänna begäran om permutation från Göteborgs Stad, Stadskansliet).”

DETALJERAD KARTA FINNES!

På Fastighetskontoret i Göteborg – den myndighet som har i uppdrag att svara för den kommande markförsäljningen i Västra Bodarne – har redan upprättat en avancerad detaljplan för det känsliga mossbergska stiftelseområdet.

Kartan – som betraktas som arbetsmaterial och därför inte är offentlig – är ritad av Lukas Memborn, arkitekt och ”miljöstrateg” på Fastighetskontoret.

Den är daterad 15 september 2010, och betydligt mer detaljerad än den FÖP, översiktsplan, som Alingsås kommunledning lade fram i oktober. Fram träder bilden av ett Göteborg som önskar stycka och sälja väldigt många tomter när Alingsås kommunledning så småningom blir klar med sin översiktsplanering.

Det stora antalet hus på Memborns karta (symboliskt markerade som fyrkanter, ej färdigritade) planeras utmed Sommarrovägen och Mossbergs väg, liksom på en äng som många uppfattar som strandskyddad, samt ovanför den nu tomma skolbyggnaden.

Göteborgs stad förfogar över en guldgruva i en vacker och begärlig trakt, en av pärlorna i Göteborgsregionens kommunalförbunds utvecklingsplaner, med viktig ”utvecklingstågstation” i en framtida förbindelse Alingsås – Kungsbacka (dock, försäkrar tjänstemän på Göteborgs stadskansli,skall varje krona från den framtida markförsäljningen oavkortat gå till den politikerstyrda Stiftelsen).

Avdelningschef Peter Junker på Fastighetskontorets exploateringsavdelning i Göteborg, var inledningsvis, och inte överraskande, ovillig att visa upp kartan, eftersom den betraktas som ”arbetsmaterial” och ”egentligen inte finns”.

SE – MEN INTE KOPIERA

Jag begärde besvärshänvisning för att överklaga nejet. Junker svarade med en kompromiss: jag kunde komma till hans kontor, se kartan, men inte få den kopierad, vilket jag accepterade.

– Tro inte att vi vill bygga alla dessa hus, säger Junker. Detta är en ”bruttobild”, som vi inte har bearbetat. Vår önskan är en spridd samling av hus byggda med hänsyn till områdets natur, inte en konventionell koncentrerad samling, en ”gruppmodell”, till vilken man drar en väg och sedan lämnar projektet.

– Den här kartan är alltså inte ritad så som vi vill ha det till slut. Vi vill använda den som underlag, för att pröva olika modeller.

Junker vill inte offentliggöra något som han befarar kan utlösa ”pajkastning”, med tanke på det rebelliska tonläget i Västra Bodarna, där oron är djup inför en framtida ”förtätning” av det lilla samhället.

Minst en tjänsteman på kommunledningskontoret i Alingsås har besökt Göteborgs fastighetskontor och sett kartan med de framtida tomterna i Västra Bodarna.

Men på frågan om kommunen har en kopia, får jag det korta svarat att den kartan ”inte tillhör det här ärendet”, det vill säga den framtidsplan för Västra Bodarna som Alingsås kommunledningskontor håller på att ställa samman.

Det tycks som om Göteborgs kommun ligger minst ett år före Alingsås kommun i planeringen av Västra Bodarne.