Denna jul väntar vi på den etiopiska regimens beslut om hur många år det förväntade fängelsestraffet för de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson kommer att bli.
Jag passar på att publicera en längre artikel om det militära amerikansk-etiopiska samarbetet som jag skrev som utrikesreporter på Göteborgs-Posten (28 jan 2007). Fokus ligger på de båda ländernas invasion av Somalia i december 2006 (publicerad i GP januari 2007) och skapar en maktpolitisk ram som förklarar den lågmälda tveksamma hållning som dominerar USA:s – och den svenska regeringens – diplomatiska relation till Etiopien.
Den amerikanska träningen av etiopiska soldater i militärbasen Camp Hurso några kilometer utanför den etiopiska staden Dire Dawa har rötter i det kalla kriget och USA-administrationernas strategi för den afrikanska kontinenten.
Den politiska oron i Etiopien har hela tiden förvärrats. Regimens möjligheter att utnyttja gas- och oljereserver i Ogaden, och i framtiden bli ett oljeexporterande land, har kantats av våld mot lokalbefolkningen.
Den period då etiopisk trupp under amerikansk flygunderstöd gick in i Somalia opererade fem utländska oljebolag i Ogaden-bäckenet. Så sent som den 7 november det året (2006) tecknade svenska Lundin Petroleum AB kontrakt med den etiopiska regeringen om oljeprospektering i två block i området.
En vecka senare varnade Ogadens nationella befrielsefront ONLF i brev till Ian Lundin för att inleda sin verksamhet i vad som kallas en ”krigszon”.
”Även om ni kanske har fått säkerhetsgarantier av den etiopiska regeringen är det absolut nödvändigt att ni känner till att regimen varken nu eller tidigare haft någon effektiv kontroll över Ogaden” skrev då ONLF, The Ogaden National Liberation Front:
”De ytor som täcks av det kontrakt (Production Sharing Contract) som tecknats mellan er och den etiopiska regimen ligger inom området för militära operationer, vilket innebär att säkerheten för edra operationer inte kan garanteras”.
ONLF – som på sin hemsida häromdagen fördömde den fällande domen över de två journalisterna – underströk att man inte har något ”dispyt” med Lundin, men avråder honom från att investera på grund av den ”konflikt som råder mellan våra trupper och den etiopiska regimens”. Några provborrningar hade enligt Lundins webbsida vid denna tidpunkt ännu inte genomförts.
Ogadens inrikespolitiska betydelse kan inte underskattas. Den etiopiske analytikern Mohamed Hassan vid kanadensiska Global Research beskrev i en analys den 20 januari den etiopiske premiärministern Meles Zenawis dröm om ett ”Stortigray” för det tigrayska folket (Zenawi leder
Tigray Peoples Liberation Front, TPLF, som dominerar den koalition som tog makten år 1991).
Mohamed Hassan:
”Den tigrayska befolkningen utgör bara sex procent av den etiopiska befolkningen på 76 miljoner, och Tigray är en fattig region 800 kilometer från huvudstaden Addis Abeba. Men det är tigrayfolket som kontrollerar 99 procent av de offentliga tjänsterna och 98 procent av handeln.”
Läs hela artikeln här:
Jag återkommer i mån av tid med ytterligare bakgrundsartiklar i ämnet, som kanske kan bra att läsa i samband med det diplomatiska spelet kring domarna mot Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien, och deras försök att göra reportage i ett ämne som i sin förlängning kan bli lika generande för alla inblandade regeringar.
Även kriget Etiopien-Eritrea och gränstvisten och fredsuppgörelsen analyseras i kommande artiklar.
halldinreportage 