Författare: halldinreportage

Jan Halldin

Västra Bodarne i mars 2011.

Grågäss och tranor flyger över Mjörn.

Isen ligger blågrå, fuktig.

Över Norseskären – ”rusiga måsars låt”.

En knapp halvmil härifrån, i Rådhuset, det kommunala högkvarteret vid Stora Torget i Alingsås, ligger dokumenten, ”synpunkterna” på FÖP VB, på Västra Bodarnes ”förtätning” och urbanisering.

Det jäser av indignation i papperen, men även av tillstyrkan – och överraskningar.

Som till exempel i Vägverkets synpunkter.Västra Stambanan – som delar Västra Bodarne – är en av Sveriges mest trafikerade dubbelspår. Den så kallade Västlänken skall färdigställas. Det medför ökad person- och godstrafik. ”På lång sikt” kanske banan kommer att byggas ut på sträckan Göteborg – Alingsås:

– Vid en utbyggnad till fyra spår skulle järnvägsområdets bredd öka med ca 15 m. Det går i dag inte att säga vilken sida som är aktuell för en eventuell utbyggnad. Detta betyder att FÖP Västra Bodarna bör medge en breddning av järnvägsområdet på ca 15 m på var sida vid planering av oplanerad mark i anslutning till spårområdet, kräver verket för att säkra järnvägens framtida riksintresse.

Svårt bygga tunnel

Verket har farhågor inför alingsåskommunens idé om en tunnel under järnvägen i höjd med stationen, eftersom ”geotekniska förhållanden är komplicerade på platsen”:

– Det gäller särskilt det kärrområde med torv underlagrad av gyttja och lera som finns kring dagens stationsläge. Kärret stäcker sig ungefär norr om stationsläget till knappt 1 km söderut mot Göteborg. En tunnel för gång- och cykeltrafik i detta område blir mycket komplicerad att utföra och kräver betydande förstärkningar av spåren på båda sidor av tunneln.

Alingsås kommun har inte gjort någon kalkyl över vad en ”förtätning” av Västra Bodarne kommer att kosta kommunen, vilket Trafikverket noterar:

– Planen får förtydliga de ekonomiska förutsättningarna för de föreslagna investeringarna i infrastrukturen.

Flera politiska partier i Alingsås har lämnat synpunkter.

Hemsjöbygdens socialdemokratiska föreningen – som speglar den syn som Arbetarpartiet Socialdemokraterna i Alingsås har centralt – anser att ”man måste absolut ha byggt färdigt både planfria gång- och bilförbindelser under eller över järnvägen innan man tillåter någon exploatering väster om järnvägen. Om man bygger ut utan att först ordna säkra järnvägspassager, så gillrar man en dödsfälla för barn och ungdomar som skall förflytta sig mellan hemmet på ena sidan och förskola, skola och idrottsplan på den andra sidan”.

– Den föreslagna tunneln vid hållplatsen är nödvändig och bra, men mastodontförslaget till vägbro med slingrande uppfarter är inte bra. Det är mycket bättre att göra en tunnel genom befintlig hög banvall längre norrut, nära gamla reningsverket.

– I planförslaget har man på ett omotiverat sätt gått in i den traditionella strandzonen, 300 meter från Mjörnstranden. Ingen nybyggnation eller förtätning bör ske i den delen av samhället. Friheten för kommunerna att få bryta mot de tidigare bestämmelserna om strandskydd, är ett förtroende från länstyrelsen att hantera frågan själva och bryta mot den gamla regeln när det är ett starkt samhällsintresse av att göra det. Visa att ni svarar upp mot det förtroendet genom att hålla på 300- metersgränsen! Det är inget samhällsintresse i Alingsås kommun att exploatera mark nära Mjörn här, men det är ett samhällsintresse att den luftiga fina rekreationsmiljön bevaras.

– I Västra Bodarna har man områden med fin gammal ädellövskog nedåt sjösidan och fortfarande en del öppna ängar. Slingrande stenmurar följer vägar och skogskanter. Kommunen bör arbeta för att den karaktären bevaras för att det skall finnas sådant även för framtida generationer, skriver socialdemokraterna, som också är kritiska mot 2-3-våningshus i området.

Moderata samlingspartiet, genom sin partiordförande Daniel Filipsson, tillika kommunstyrelsens ordförande, är emot att begreppet ”stationsnära” blir så dominant i planen och vill att planerarna även skall utgå från att det finns bussar.

Svårt skapa ”tydlig kärna”

M anser att föreslaget ”varierat bostadsutbud” är ”utmärkt”, anser att begreppet ”värnad karaktär” ger en ”defensiv målbild”, hellre då ”utvecklad särart”, och underkänner målet att skapa en ”tydlig kärna” i Västra Bodarne.

Den målbilden är ”mycket negativ om man tror att det finns utrymme att bygga byggnader och skapa verksamheter som närlivskiosk eller liknande med det befolkningsunderlag som FÖP:en ger utrymme för”:

– Den enda centrumliknande verksamhet förutom skola och järnvägsstation är nog återvinningsstationen, och det blir nog svårt att gestalta den så att byn får ”en stärkt identitet”.

Planförslagets 500- respektive 1 000-metersgränser kring stationen ”saknar därför betydelse”, säger M, som också anser att riktlinjerna för de olika hustyperna är ”oprecisa”. Partiet motsätter sig också bebyggelse på ängen söder om Sommarro.

Miljöpartiet de gröna i Alingsås anser att tillväxtmålet i planen, vad gäller bostäder och invånare för Västra Bodarna, utgör ett ”problem för att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle”, och motsätter sig 225 nya bostäder.

– Människor är olika och vill bo på olika sätt i olika miljöer. I VB finns något unikt som vi kan utveckla. En kraftig förtätning och kraftig expansion gör att VB riskerar att förlora det unika i sin karaktär och mer kommer att likna andra bostadsområden som vi redan har gott om. Detta är ännu ett skäl till att begränsa utbyggnaden till ett betydligt lägre antal än 225 bostäder.

”På landet-känslan” är en viktig del av karaktären, anser partiet, med vägar som sträcker sig ut från stationen, och däremellan ”icke planerad naturmark, skog ängar, hagar och åkrar”.

Nej tack till större bostadsområden

Miljöpartiet är också emot planerna på att bygga nya större sammanhängande bostadsområden ”som inte alls stämmer överens med karaktären i VB”. Man efterlyser noggrannare beskrivning av hushöjderna, vill ha en ministorlek på 1 500 kvm per avstyckad tomt, och efterlyser en pendel-/samåkningsparkering i anslutning till E20 och busshållplatsen.

Arrendatorsföreningen genom Lars-Olof Ohlson föreslår återremittering av ärendet till kommunkontoret och efterlyser ett nytt förslag som på allvar ”utvecklar de unika värden som finns i området”.

Susanna Andersson med omkring 30 underskrifter anser att ”lövskog och andra grönområden, åkermark och standnära områden bör skyddas av Alingsås kommun för att möjliggöra bevarande av biologiskt mångfald, ekosystemtjänster inklusive rekreation, och matproduktion”.

Istället för den föreslagna urbaniseringen föreslår de bland annat att ”åkermark i Västra Bodarna kan användas för närproducerad mat till Alingsås kommuns invånare”:

– Genom småskalig odling och djurbruk med bevarande av skogspartier och ängsmark vid sidan av odlingsytor kan vi behålla det öppna odlingslandskapet och med det den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster.

Kluvet miljöbudskap

Susanna Andersson med flera pekar på kluvenheten i kommunledningens miljöpolitik:

-Alingsås kommun lyfter (i sina uttalade miljömål, förf. anm.) fram de nationella miljömålen, bland andra, bevarande av levande skogar, lövskog, myllrande våtmarker, levande sjöar och vattendrag, i sin miljöplan. Västra Bodarna har sådana bevarandevärde områden.

Men med FÖP hotar kommunen istället de värden man säger sig vilja bevara.

Arbetsgruppen ”Trollsjön” – med 17 boende kring Trollsjövägen – oroas över det stegvisa knaprandet på miljön av skogar, stenmurar, kulturlandskap, promenadstråk och öppna landskap:

– Redan nu har hus byggts på fina ängar, bergåsar sprängts bort och gamla ekar fällts. Lite försvinner varje år.

J Christer Ericsson, vars fastighet Grantorp gränsar till den göteborgsägda mark som skall säljas, anser att ”handläggarna av planen ej haft kännedom om Grantorps omedelbara läge intill område 6” och motsätter sig att få 3-våningshus som närmaste grannar. Han kräver också att hans fastighet skall klassas som en av ”de kulturhistoriskt intressanta byggnaderna i FÖP”.

Krama ädelskogen!

Ericsson berättar hur länsstyrelsen tog över skötseln av den ädelskog han äger kring Österbodarne för att den ansågs vara så värdefull och, får man anta, därför inte fick fällas. Senare betalade man 4,25 miljoner kronor till Ericsson för att denne själv skulle sköta om sin skog. Alternativet var, enligt Ericsson, att hans skog skulle tvångsköpas för att bli naturreservat.

Se där, menar Ericson, en modell som också borde gälla för Västra Bodarne! Fäll inte ädelträd för planerad utbyggnad, ta vara på dem, istället!

Fastighetskontoret i Göteborg har ansvar för den kommande försäljningen av den tidigare stiftelseägda marken i Västra Bodarne. Kontoret vill stycka upp de drygt 50 hektar mark i ett flertal mindre tomter (se Kapitel 2) och ”bedömer att planförslaget i stora drag har tillvaratagit de intressen kontoret ser som viktiga”:

– Kontoret bedömer att vissa gränsdragningar mellan byggbar mark och prioriterad grön struktur längs Sommarrovägen, Mossbergs väg samt områdena väster och öster om friluftsskolan kan diskuteras, vilket lämpligen görs i samband med detaljplaneskedet.

”Detaljerna tar vi senare”

Markägaren signalerar således, inte helt överraskande, sin modell att lägga fram sina planer för markanvändningen i Västra Bodarne efter det att Alingsås kommunstyrelse har fattat beslut om sin FÖP – och då blir det nya diskussioner om sjönära ängar, tomtstorlekar och hur marken skall styckas upp och bebyggas.

Byggnadsnämnden i Alingsås efterlyser ”en kommentar över på vilket sätt kulturmiljöer påverkas av planförslaget”.

Göteborgsregionens Kommunalförbund tillstyrker och hoppas att den tänkta utbyggnaden i framtiden skall ge upphov till framtida service i området, eftersom”kommersiell service” nu saknas i Västra Bodarne.

Västra Bodarnes vägförening menar att en större utbyggnad förutsätter att man först bygger bort den nuvarande plankorsningen över järnvägen. Föreningen vill ha förstärkning av vägar som blir utsatta i samband med en eventuell utbyggnad, minska tung trafik i området och få en pendelparkering vid E20.

Vård- och äldreomsorgsnämnden är en av de få instanser som välkomnar FÖP med löfte om ”nya bostäder genom förtätning och nya områden i en sammanhängande bebyggelsestruktur”.

                                             ***SLUT***

MISSTRÖSTA EJ – ETT FJÄRDE KAPITEL TROLIGEN PÅ GÅNG!

Läs och försök tolka följande mening, hämtad ur den ansökan om permutation, ändring av stadgarna för Stiftelsen Fredrik Apotekare Mossbergs donation, som Stadskansliet i Göteborg skickade till Kammarkollegiet den 10 juli 2008:

”Göteborgs Stad står som lagfaren ägare till egendomen. Detta skedde vid tiden för stiftelsens bildande. Det var först i och med stiftelselagens tillkomst som det blev klart att fastigheterna rätteligen borde vara registrerade på stiftelsen. Det har emellertid inte funnits någon förutsättning för en ändring i fastighetsregistret då den felaktiga registreringen skall ha varit uppenbart oriktig, vilket inte var fallet vid tiden för stiftelsens tillkomst. Fastigheterna har från stadens sida alltid bedömts tillhöra stiftelsen och de arrendeintäkter som genererats har tillförts stiftelsen. Vid en eventuell försäljning av egendomen kommer intäkterna att tillföras stiftelsens kapital.”

Vad sägs i denna mening? Jag har uppvaktat två chefstjänstemän i Göteborgs kommun i denna sak, men -hittills tystnad. Ingen begriplig förklaring. Handlar det enbart om snårig juridik som för en icke-jurist bara döljer ett helt logiskt förlopp? Eller har göteborgskommunen – medvetet eller omedvetet – kapat den mossbergska marken under historiens gång?

Mossbergs testamente skrevs 1910. Donationen till Göteborg överlämnades 1916. Stiftelselagen tillkom 1994.

Jag slår larm om det blir mer om Västra Bodarnes framtida öde på denna hemsida.

PS ”rusiga måsars låt” i min ingress har jag lånat ur Olle Adolphsons ”Skärgårdsbrev”.

Vid tvåtiden söndagen den 14 november – Fars dag – går jag längs Sommarrovägen på väg till den nu övergivna Friluftsskolan i Västra Bodarne.

Jag är inbjuden som journalist till Arrendatorsföreningens möte om den ovissa framtiden. Oron är djup bland medlemmarna eftersom markägaren, Göteborgs stad, vill sälja sina 51 hektar mark med drygt 40 arrendetomter. Till vem? Vad händer med arrendena?

Mobilen ringer.

Det är Lars-Olof Ohlson, ordförande i föreningen.

– Hej, Jan. Vi måste ändra plats för mötet. Någon har bytt låskolv i skolan utan att säga nåt, vi brukar ju alltid få hålla våra möten där, nu blir det i Dala klubbhus istället.

Det har gnisslat länge mellan arrendatorerna och arrendatorn, Göteborgs stad.

Det började för många år sedan, när Göteborgs kommun beslöt sig för att sälja marken.

Några arrendatorer minns att det kom anonyma tjänstemän från Göteborg och spanade på hus och tomter på den Mossbergska stiftelsens mark ovanför Mjörn. Vid något tillfälle var det fotsteg i snön kring huset, Vid något tillfälle minns man att någon tjänsteman uppträdde respektlöst i närvaro av barnen.

Den tiden är troligen förbi. Nu möts parterna istället i återkommande förhandlingar i arrendenämnden i Göteborg. Arrendena skall ”marknadsanpassas” och mångdubblas enligt en trappstegsmodell, från kanske i snitt 2 000 kronor till omkring 20 000 kronor per år.

MOSSBERG LEVER ÄN

Göteborgs stora vackra markområde mellan Mjörn och Västra Stambanan ägdes ursprungligen av Stiftelsen Apotekare Fredrik Mossbergs donation till Göteborg, och det är märkligt i vilken hög grad denne rike apotekares testamente från 16 augusti 1910 än i dag styr den lilla ortens drygt 1 100 invånares öde.

Efter Mossbergs död 1916 gick pengar till släktingar, hushållerskan, husjungfruar, kyrkokassor, ”trotjänarinnor”, till författaren Hjalmar Bergmans hustru Stina, till ”apotekarsocieteten” – och ”till dem af mina enskilta tjänare – statare däri ej inberäknade – som här ofvan icke nämnts och som vid min död varit i min tjänst minst 2:e år”.

Hans egendom Sommarro och andra tillgångar överlämnades som gåva till Göteborgs stad med uppmaning att ”å egendomen upprätta barnkolonier, barnhem, sjukhem för barn, convalescenthem m fl dylika anstalter för det unga släktets behof och utveckling i såväl lekamligt som sundt andligt hänseende”. Om Göteborg övervägde att tacka nej hotade Mossberg med att ge donationen till ”Föreningen för hufvudstaden Stockholms fasta försvar”.

Göteborgs fullmäktigeförsamling tackade ja.

”EGENDOMEN FÅR INTE SÄLJAS”

I ett utslag av misstro mot framtida göteborgspolitikers respekt för hans sista vilja – ställde Mossberg ett villkor som krånglade till den markförsäljning som nu förestår i Västra Bodarne:

”Den sammanhängande egendomen `Sommarro` må (däremot) icke styckas, för att densamma allt framgent skall kunna blifva till den nytta och välsignelse jag tänkt mig.”

Men efter inspektioner av anläggningen 2003 och 2004 krävde arbetsmiljöverket en upprustning för drygt 40 miljoner. För dyrt, tyckte Göteborg och inledde planerna på att ändra stiftelsereglerna och sälja egendomen.

Ansvaret för ”internatverksamheten” – för barn i åldern 7 – 12 år med neuropsykiatrisk störning och/eller realtionsproblematik – hade då tagits över av Linnéstadens stadsdelsnämnd i Göteborg, fram till början av 2005. Internatverksamheten flyttades samma år till Kungsladugårdshemmet.

Enligt tjänstemän på Göteborgs stadskontor är verksamheten ”tills vidare” nedlagd, men kan ”förhoppningsvis” återupptas senare i år.

GÖTEBORGS KOMMUN NY ÄGARE

Länsstyrelsens omregistrering av stiftelsens status (maj 2005) ledde till en juridisk förändring; från att vara en stiftelse med ”Egen förvaltning” blev den en ”Anknuten förvaltning”. Göteborgs kommun fick ett övergripande ansvar och stiftelsens styrelse mindre makt över donationen.

Ansvaret för kapitalförvaltningen (cirka 18 miljoner kronor) överfördes på kommunstyrelsen, ansvaret för fastighetsförvaltningen överfördes på fastighetskontoret.

I november 2008 – innan Kammarkollegiet färdigbehandlat en begäran om ändring av Mossbergs sista vilja, den att förbjuda markförsäljning – skrev så Göteborgs Fastighetskontor (Per Svensson) till Alingsås kommunstyrelse och föreslog samarbete om detaljplanering och försäljning av markinnehavet i Västra Bodarna ”på lämpligt sätt”.

– Göteborgs stad är beredd att teckna samarbetsavtal och plankostnadsavtal med Alingsås kommun samt att uppdra åt gemensamt utsedda konsulter att utföra förstudier avseende exempelvis naturvärden, kulturvärden och möjlig bebyggelse inom området, skrev Svensson.

– Dessa förstudier kan sedan ligga till grund för byggnadsnämndens beslut om detaljplaneläggning.

HÖGRE MARKPRIS UTAN ARRENDATORER

I januari 2007 värderade Fastighetskonsulten Göteborgsbryggan stiftelsen värde. Den bestod då av totalt cirka 51 hektar, därav 18 ha tomtmark, 19 ha skogsmark, 11 ha åkermark, 3 ha övrig mark – till 18 miljoner ”om nuvarande arrendeform behålls”, 28 miljoner ”om hälften av tomterna friköps inom fem år”.

En förutsättning var ”att en permutation gällande ändring och upphörande av vissa föreskrifter i Apotekaren Fredrik Mossbergs stiftelseförordnande genomförs. En förutsättning är att donationsbestämmelserna om att arrendetomter inte får säljas upphör samt att skolbyggnaden får nyttjas för annat ändamål än skolverksamhet.”

I januari 2009 tillstyrktes dessa önskemål av Kammarkollegiet. Arrendatorsföreningens styrelse protesterade mot ändringarna i stiftelsens stadgar och uttryckte oro för en kommande huggsexa av marken.

Den 8 maj 2009 fick Arrendatorsföreningens styrelse besked från dåvarande chefen för Göteborgs Fastighetskontors markavdelning:

”Som du vet har vi hos Alingsås kommun beställt detaljplaneläggning av området och vår förhoppning och tro är att kommunen snarast påbörjar planarbetet….Inom (göteborgs)kommunen har vi som princip att inte sälja oplanerad mark. En detaljplan ger en samlad bild av markanvändningen och utgör en bra grund för sådana diskussioner. Av den anledningen tycker jag att din fråga är allt för tidigt väckt.”

Den av Göteborg beställda detaljplanen för Västra Bodarne måste dock föregås av en övergripande ”fördjupningsplan”, FÖP, den 75-sidiga plan som kommunledningen i Alingsås presenterade i oktober förra året och som – efter bearbetning av över 100 inkomna synpunkter och yttranden – skall ställas ut till hösten.

TOLKNINGSPROBLEM – ”FÖRSIKTIG UTBYGGNAD”?

Delar av styrelsen för Arrendatorsföreningen Fredrik Mossbergs Donation träffade i september 2009 representanter för både den borgerliga lokala Alliansen och den politiska oppositionen, och beskedet från dessa tycktes samstämmigt, det handlade om ”en försiktig utbyggnad” av den före detta mossbergska marken.

Styrelsen för Arrendatorsföreningen uttryckte dock oro; ”till vem markägaren säljer markområdet?”, hur höga blir de ”marknadsanpassade” priser man senare skulle få betala för att friköpa sin tomt?:

– Flera av arrendatorerna är äldre och har sannolikt inte ekonomiska möjligheter att friköpa. Kommer markägaren då att sälja ej friköpta tomter till någon privat entreprenör som därefter godtyckligt kan höja arrendeavgifterna ytterligare? Därmed kanske flera arrendatorer tvingas sälja sitt hus.

– Vad händer med det fina, strandnära grönområdet som i dag finns? Vem blir ny ägare?

KLARA BESKED – EN BRISTVARA

Svaren från politikerna blev hängande i luften.

Den 28 november 2008 protesterade en arrendator mot Göteborgs permutationsplan i skrivelse till Kammarkollegiet:

”Göteborgs stad har, i Alingsås kommun, ansökt om planläggning av området omfattande donationen i Västra Bodarna vilket är ett mycket märkligt förfarande!

På informationsmöten, inför arrendatorer inom denna donation, har man uppgivit att man har planer på en omfattande exploatering inom denna donations område. Den tänkta exploateringen innebär att ett hundratal nya villatomter skall avstyckas inom egendomen Sommarro i Västra Bodarna!

Detta strider uttryckligen mot donatorns vilja! Han skriver: `Den sammanhängande egendomen Sommarro må däremot inte styckas för att densamma allt framgent skall blifva till den nytta och välsignelse jag tänkt mig`.”

Lars-Olof Ohlson till Kammarkollegiet den 24 nov 2008:

”Styrelsen (Arrendatorsföreningens) anser att Kammarkollegiet i sitt beslut, med hänsyn till en eventuell, framtida försäljning av egendomen, bör respektera detta grundläggande villkor i testamentet, vilket omöjliggör en styckning (bör utgöra villkor för att godkänna begäran om permutation från Göteborgs Stad, Stadskansliet).”

DETALJERAD KARTA FINNES!

På Fastighetskontoret i Göteborg – den myndighet som har i uppdrag att svara för den kommande markförsäljningen i Västra Bodarne – har redan upprättat en avancerad detaljplan för det känsliga mossbergska stiftelseområdet.

Kartan – som betraktas som arbetsmaterial och därför inte är offentlig – är ritad av Lukas Memborn, arkitekt och ”miljöstrateg” på Fastighetskontoret.

Den är daterad 15 september 2010, och betydligt mer detaljerad än den FÖP, översiktsplan, som Alingsås kommunledning lade fram i oktober. Fram träder bilden av ett Göteborg som önskar stycka och sälja väldigt många tomter när Alingsås kommunledning så småningom blir klar med sin översiktsplanering.

Det stora antalet hus på Memborns karta (symboliskt markerade som fyrkanter, ej färdigritade) planeras utmed Sommarrovägen och Mossbergs väg, liksom på en äng som många uppfattar som strandskyddad, samt ovanför den nu tomma skolbyggnaden.

Göteborgs stad förfogar över en guldgruva i en vacker och begärlig trakt, en av pärlorna i Göteborgsregionens kommunalförbunds utvecklingsplaner, med viktig ”utvecklingstågstation” i en framtida förbindelse Alingsås – Kungsbacka (dock, försäkrar tjänstemän på Göteborgs stadskansli,skall varje krona från den framtida markförsäljningen oavkortat gå till den politikerstyrda Stiftelsen).

Avdelningschef Peter Junker på Fastighetskontorets exploateringsavdelning i Göteborg, var inledningsvis, och inte överraskande, ovillig att visa upp kartan, eftersom den betraktas som ”arbetsmaterial” och ”egentligen inte finns”.

SE – MEN INTE KOPIERA

Jag begärde besvärshänvisning för att överklaga nejet. Junker svarade med en kompromiss: jag kunde komma till hans kontor, se kartan, men inte få den kopierad, vilket jag accepterade.

– Tro inte att vi vill bygga alla dessa hus, säger Junker. Detta är en ”bruttobild”, som vi inte har bearbetat. Vår önskan är en spridd samling av hus byggda med hänsyn till områdets natur, inte en konventionell koncentrerad samling, en ”gruppmodell”, till vilken man drar en väg och sedan lämnar projektet.

– Den här kartan är alltså inte ritad så som vi vill ha det till slut. Vi vill använda den som underlag, för att pröva olika modeller.

Junker vill inte offentliggöra något som han befarar kan utlösa ”pajkastning”, med tanke på det rebelliska tonläget i Västra Bodarna, där oron är djup inför en framtida ”förtätning” av det lilla samhället.

Minst en tjänsteman på kommunledningskontoret i Alingsås har besökt Göteborgs fastighetskontor och sett kartan med de framtida tomterna i Västra Bodarna.

Men på frågan om kommunen har en kopia, får jag det korta svarat att den kartan ”inte tillhör det här ärendet”, det vill säga den framtidsplan för Västra Bodarna som Alingsås kommunledningskontor håller på att ställa samman.

Det tycks som om Göteborgs kommun ligger minst ett år före Alingsås kommun i planeringen av Västra Bodarne.

Jag låter historien om det lilla samhället Västra Bodarnas kommande omvälvning börja en snöstormig tisdagskväll i november 2010.
Flingorna rusar fram som en tät massa under gatlyktorna.
Små skjul och reklampelare med sponsorsnamn står svarta och övergivna i dunklet kring fotbollsplanen, framför den vindpinade tågstation som skall utgöra navet i det framtida samhällsbygge som politiker och byggherrar i staden Alingsås planerar.
Påpälsade människor pulsar genom snön i riktning mot Västra Bodarnas skola.
Den ligger nedsläckt och mörk, men i gymnastiksalen är det tänt.
Dom stampar av sig snön i det lilla omklädningsrummet, hänger av sig, kliver in i salen och blickar ut över bänkar och stolar som placerats ut på golvet.

Under korgbollsnätet står kommunstyrelsens moderate ordförande, kommunalrådet Daniel Filipsson.
Kring sig har han flera tjänstemän i övre kommunala hierarkin – översiktsplanechef, folkhälsoplanerare, utvecklingschef, bygglovarkitekt, naturvårdsplanerare, miljöskyddsinspektör, va- och trafikingenjörer, planchef. Och se, där är även den socialdemokratiske oppositionsledaren Tore Hult, kommunalråd och kommunstyrelsens vice ordförande.
Alingsås kommun har bjudit in medborgarna till möte för att informera om Västra Bodarnas framtid, så som den skissats i en ”fördjupad översiktsplan”.

Hemlighetsmakeriet kring planen har redan väckt djup misstro.
Många har uppfattat förslaget som ett oblygt försök att förändra samhället i grunden och förstöra just den blandning av småvägar, skogsområden, fält, gamla stenmurar och gles bebyggelse som gör Västra Bodarna till ett populärt strövområde med särskild charm, och närhet till sjön Mjörn med sin vackra skärgård.
Byggplanens fokus är riktat mot den mer glest befolkade delen väster om Stambanan, ned mot sjön, mot skogs- och ängsområdena mellan ortens huvudväg förbi stationen och själva strandlinjen.
Där vill författarna till planen bygga nya bostadshus och vägar och skapa förutsättningar för ”framtida generationer” att ”verka och bo utan att resurserna överkonsumeras och ortens identitet förloras”.

Men skog kommer att fällas, ängar bebyggas, strandskyddet exploateras och förödas.
Det är således en bångstyrig och skeptisk hundrahövdad skara som slår sig ned i salen – vilket dock inte bör skrämma moderatledaren Filipsson.
Västra Bodarna är ett av partiets starkaste fästen i Alingsås kommun.
I förra årets val till kommunfullmäktige fick moderaterna på denna ort(tillsammans med lilla grannsamhället Hemsjö) hela 30,5 procent, en ökning med över fyra procent jämfört med valåret 2006. I hela kommunen hamnade partiet på 24,18 procent.

Tore Hults socialdemokrater gick åt andra hållet i Västra Bodarna, från 22,06 procent år 2006 till 16,86 procent förra året (27,24 procent i hela kommunen).
Miljöpartiet de gröna är näst största partiet i Västra Bodarna och gick från 9,84 år 2006 till 18,61 år 2010.
Men i antalet faktiska personer som tog sig till valurnorna handlar det om få människor.
295 västrabodarnabor röstade förra året på moderaterna, 163 på socialdemokraterna, 180 på Miljöpartiet. (Inom parentes: år 2006 röstade 13 invånare i Västra Bodarna på Sverigedemokraterna, förra året var dom 21.)

Kvällsmötet i gymnastiksalen inleds med ett välkommen av Filipsson. Sedan presenterar översiktsplaneraren AnnaKarin Fridh den ”fördjupade översiktsplanen”, ett 75-sidigt dokument, på byråkratiska döpt till FÖP:
”Västra Bodarna har en särpräglad karaktär med höga kulturvärden, en värdefull landskapsbild, slingrande vägar och stenmurar. Bebyggelsen är gles och ligger mellan skogsklädda kullar. Västra Bodarnas utveckling ska utgå från den karaktär som orten har idag. En viktig del av karaktären är kontakten med Mjörn och det är viktigt att vattnet även fortsättningsvis både nås och ses. En värnad karaktär innebär att området fortsätter vara attraktivt för rekreation och att kulturvärden bevaras, vilket ger en socialt hållbar utveckling.”
Detta skall ske genom ”varsam förtätning och komplettering med nya områden…bebyggelsen ska samspela med en sammanhängande grönstruktur.”
Men bakom de vackra orden har det stora flertalet västrabodarnabor upptäckt en omfattande byggplan med omkring 125 nya lägenheter i cirka 25 ”småskaliga flerbostadshus eller parhus” och cirka 100 nya ”småhus”, i cirklar på 500 till 1 000 meter kring stationen.
Till detta kommer markkrävande ramper kring järnvägen för att bygga ny infrastruktur. På sjösidan av järnvägen – mot den Mjörn-strand politikerna säger sig vilja värna – planeras cirka 20 stycken av de 25 planerade flerfamiljshusen, jämte ett fyrtiotal nya villor/parhus och marinor nere vid sjön.

Det här har naturligtvis ett pris, förklarar utredarna bakom FÖP:
”I Planförslag huvudalternativ föreslås utbyggnad inom strandskyddsområdet vid Mjörn inom områdena Mjörnviksholm, Friluftsskolan och Bergsjödal. Förslaget innebär förtätning i befintlig bebyggelse förutom ett område vid Friluftsskolan. Även de mindre sjöarna Trollsjön och Furutjärns strandskyddsområden berörs men marginellt.”
I riskzonen finns ”att förhållandena för djur- och växtliv försämras till exempel att äldre lövträd tas bort och markytan förändras”.
I riskzonen finns också ”att utbyggnad av bostadsområden väster om järnvägen kan påverka hydrologin, vattenkvalitet och övriga naturförhållanden i eller intill riksintresset, tex öppna betesmarker.”
Nu börjar det koka i gymnastiksalen.
Här presenteras ett stort byggäventyr som kommer att sträcka sig tiotals år framåt i tiden. Det ställs många frågor – men ges få svar med substans.
-Är det så att den största markägaren, Göteborgs stad, trycker på för att få bygga så många hus som möjligt?
-Vilka aktörer är det som fört fram krav på att få bygga alla dessa bostäder?
-Om det finns drygt 400 hus i Västra Bodarna i dag – hur kan man då säga att en utbyggnad med över 200 hus är ”varsam”?
Inga klara besked.

Mötesdeltagarnas stress ökar i takt med att maktens tystnad breder ut sig i salen.
Plötsligt höjer den lokala vägföreningens ordförande sin röst och frågar ”är det någon som för ett protokoll på det vi talar om här…om inte, går ju allt rätt ut i luften, blir meningslöst”.
AnnaKarin Fridh – som under frågestunden artigt tackat för alla frågor och lovat att ”vi tar dom med oss i den fortsatta processen” – svarar med att peka ut i salen:
-Jodå, därborta sitter Malin Wallin från kommunen och hon antecknar det vi talar om här.
Vad Fridh inte säger till mötesdeltagarna är att kommunen avser att hemlighålla det efterlysta protokollet nästan ett år, tills hela projektet ställs ut för nytt beskådande hösten 2011.

***********************
Fotnot till kapitel 1:
SVÅRFÅNGAT DOKUMENT NU OFFENTLIGT!
Den 8 december 2010 bad jag kommunledningskontoret i Alingsås om en kopia på det protokoll som enligt AnnaKarin Fridh fördes vid mötet i Västra Bodarnas skola den 23 november. 13 december fick jag beskedet att ”offentliga protokoll förs normalt inte från samrådsmöten, utan hanteras i samband med utställningen, vilket för Västra Bodarna planeras ske under nästa höst”.
Jag bad om en besvärshänvisning, hänvisades till utvecklingschef Kjell Hult, och överklagade beslutet att inte offentliggöra protokollet. Det var ju märkligt att detta dokument inte skulle kunna vara tillgängligt för allmänheten. Hur hade kvällens frågor och svar tolkats av kommunens protokollförare? Så märkvärdigt kan det väl inte vara.
Den 14 december mejlade Hult att ”jag har beslutat att du får anteckningarna från samrådsmötet i Västra Bodarna omedelbart”.
Den 21 december sände jag en påminnelse om detta löfte, följt av ännu en den 4 januari 2011.
Den 5 januari gick min begäran om ett utlämnande in i en mer formell fåra.
Registratorn meddelade att min begäran om utlämnande av ”anteckningar från samrådsmöte FÖP Västra Bodarna” tagits emot av kommunstyrelsen och diarieförts. Handläggare: kommunjuristen Magnus Nilsson.

Den 11 januari kom så beskedet att ”anteckningarna från samrådsmötet” kunde lämnas ut.

Läs anteckningar här:

VB PROTOKOLL 23 NOV

***********************
MISSA INTE DEN SPÄNNANDE FORTSÄTTNINGEN!
KAPITEL 2 INOM KORT PÅ DENNA HEMSIDA!
***********************