FARVÄL TILL EN VÄN OCH JOURNALISTKOLLEGA
Beskedet om Lasses bortgång nådde mig i hörsnäckan under programreprisen söndag morgon. Plötsligt var en journalistkollega borta, som kanske längre än någon annan funnits med mig, från diskussioner om kärnkraft och politik i Arbetets gamla redaktionslokaler (f d Ny Tids) vid Järntorget i Göteborg på 70-talet, till senare hastiga möten på Bokmässan i samma stad.
Däremellan lockade han mig till flera reportage i SR:s dåvarande Miljömagasinet och blev den förste att lära mig radio, alltid vänligt, tåligt,
kamratligt och kollegialt.
I ett längre reportage, om marknadskrafter och politik och miljö (om jag minns rätt), hade jag en sensommarkväll, för en ljudillustration, stuckit ut micken genom dörren till huset i Bergsjödalsviken vid Mjörn och med den egna apparaten bandat den väsande och hoande familjen kattuggla i lärkträdet utanför.
Lasse fick bandet (redigerat på SR i Gbg) och tyckte det var OK:
– Men du, fåglarna tar vi hand om själva, här i Växjö…
(Till saken hörde att det inte gick att klippa mellan ugglor och intervjuades röster.)
Efter reportageresor på 80-talet i Brasilien och Argentina kom jag hem med en charango, det tiosträngade andiska folkinstrumentet som då byggdes på ett bältdjur.
Lasse! Hur strängar och stämmer man? Strängarna har ju olika dimensioner?
Efter några dagar skickade Lasse en utmärkt manual, troligen inköpt på plats i La Paz, och info om millimeterdiametern på varje fisklina som behövs.
Det ornitologiska intresset har jag burit med mig så länge jag kan minnas och jag har alltid, i mån av tillfälle och tid, speglat mina iakttagelser mot Lasses via radion.
Fiskgjusen som glider över Mjörn, skatorna som nu flyger kring i trädkronorna runt huset, nästan som familjemedlemmar.
Lasse fortsätter att vara med.
Jan Halldin
halldinreportage 